Kort känslosam text.

Om man ska vara bra vänner så kan det vara kul om båda parter hör av sig, right? Det underlättar lite. Särskilt med tanke på att du inte har skött några grejer speciellt snyggt under senare delen av hösten. Du vet vem du är och jag hoppas att du läser det här nu. Inget finns kvar och väntar på en föralltid. Så är det med vänner också, tänk över det. Om det du sa stämmer det vill säga. Fast jag vet inte, det kanse man inte ska räkna med? Tänk, tänk, jag tror att du skulle må bra av det.

''Du vet var det sitter och siktar tills du riktigt säkert vet att det hittar in
där ingen annan kommit in
hjärtat väljer blint
nu när jag svalt det kan du dra det hur långt du vill
du vet jag vill bli din''

Skivor som jag borde köpt.

Idag var jag med Franz i Örebro. Vi hade massa kul för oss, en rolig grej var då vi var inne på Najz Prajz för att köpa skivor. Där hittade jag den här skivan. Jag funderade verkligen på att köpa den, men jag motstod frestelsen.
Jag övervann som sagt frestelsen att köpa den här skivan med Jokkmokks-Jocke, då det slaget var vunnet rörde jag mig vidare för att möta en ännu större lockelse från den mörka sidan;

Jag flydde i panik för att inte kasta mig över den här undebara skivan. Notera att den heter ''Lokets favoriter 2'', alltså finns det en etta också. Den måste jag ha. De låtarna måste vara ännu bättre.

Nästa gång så köper jag båda två, plus Lokets Favoriter 1. Nästa gång blir imorgon.

Hårdrocksfashion

Är det så konstigt att Takida inte blir utlandslanserade? Ta en liten titt på dom. De se lite klassiskt ''sura'' ut och ger blickar som säger att ''tar du ett steg till, då jävlar får på käften journalistjävel''. Titta särskilt på killen närmast kameran. Kolla på hans mössa. Det borde vara hårda fängelsestraff för att bära en sån mössa. Fashion bor inte i Takida. Det är därför de bara blir kvar i Sverige, och tur är väll det. Vi bör skona omvärlden från detta oväsen.

Nu skriver jag. Roligt va? Tänkte väll det. Hursomhelst, idag är det Söndag och en och en halv vecka av jullovet har gått. Fast det känns som om det var år sedan jag satt i skolan och längtade efter lov. Tiden är lömsk, då man vill att den ska gå långsamt, då man har något vackert, som man vill bevara, då går den fort. Ruskigt fort. Men om det är något jobbigt och hemskt så känns det som om tiden står still. Som sagt, jullov nu, jag har, ja, inte gjort något av värde om jag ska vara ärlig. Eller, jag har träffat vänner, jag har sett film och jag har sovit. End of story.

Just i skrivande stund sitter jag i fotöljen i vardagsrummet med datorn i knät och ser slutet på Sagan om de två tornen och har en jävla huvudvärk som jag inte har någon aning om varför jag har.

På Onsdag är det nyårsafton, och jag känner på mig att det kommer att bli en lyckadkväll.

Jullov

Nu har jag lov i tre veckor. Jag har inte skrivit i bloggen på snart en vecka. Jag vet inte riktigt varför, jag skriver då jag får lust. Det har jag inte nu.

1000 spänn.

1000 spänn på att motståndarna låter henne vinna bara för att hon ska få ett snyggt avslut på karriären. Hon har väll inte vunnit någon tävling sedan 2006, eller?

Dagens I-landsproblem

Mitt headset till telefonen har gått sönder. Hur ska jag kunna åka till skolan(tar ca 40 minuter) utan musik? Ja, det är frågan...

Förresten så är det jävligt dyrt med hörlurar.

Fan.

Det där var dagens I-landsproblem.

Lov

Idag är den första dagen på den sista hela skolveckan. Underbart. Jullov nästa. Yey.

Ett försvarstal

Jag har inte bloggat sedan i tisdags. Det finns förklaringar. Eller inte för i tisdags, och inte för i onsdags heller. Fast nu så går det definitivt att förklara sig.

I torsdags blev jag av med min långa och sköna sovmorgon för att gå till Roxy för att se film med alla elever på Risbergska som läser franska mellan 9 och 11. Filmen för dagen var Moliere och min åsikt om den, hmm, det är svårt att förklara. Den var lite skum om man säger så, luddiga tidsperspektiv, han var iväg på något slott för att skriva pjäser för en adelsman i flera år och samtidigt avstyra ett olyckligt giftermål och sedan åka på någon sorts turné med sin teatergrupp i några år för att sedan komma tillbaka till slottet för någon kvinna som han träffade där. Konstigt måste jag säga. Men jag var ändå positivt överraskad. Jämfört med den förra filmen vi såg (le gloire de mon père) som var helt fantastiskt dålig blev var denna rätt så kul. I matsalen träffade jag min franskalärare. Eftersom jag dömt ut filmen så högt som jag kan på vissa lektioner så ville hon diskutera filmen i flera långa minuter, det var allt från känslosamma delar till humor till skådespelarinsatser, jag kände mig riktigt dum.

Sedan var det öppet hus. Jag får ångest bara jag tänker på det. Alla skolans elever och all personal (sammanlagt 1500 personer) var där, lägg där till en jävla massa besökare. Det var fullt med folk överallt mellan 17 och 21, det var hemskt på alla sätt och vis. Igår var jag i skolan, kom hem och gjorde inget alls om jag ska vara ärlig.

Sedan åkte jag till Örebro och träffade Unni, Martin och Anton, det var trevligt. Först var vi på en konsert på kulturhuset, det var najs. Sedan gick jag, Unni och Martin till någon pizzeria och de åt sallad för att sedan bli utkörda då ägaren skulle åka hem till världens bästa stad Kumla(ironin flödar här). Då gick vi hem till Martin och såg på Idol, fredag hela veckan, scrubs men framför allt, djurens fotbollskamp(med den klassiska repliken; nu kan vi vara vänner ända till returmatchen om sex veckor).

Sedan åkte jag hem med halv två bussen, den så kallade fyllebussen. Det var ett jävla helvete. Alla var fulla, utom jag. Nära mig satt ett gäng som spelade jättehög fjortismusik på sina telefoner, jag höll på att lacka ur. Men det gjorde jag inte, klart jag inte gjorde. Tilläggas kan att mina hörlurar plötsligt inte ville fungera. Det var 45 hemska minuter.

Det var allt för mig.

Tack och godnatt.

Min tisdag.

Tisdag idag, kul. Eller inte, snart jullov i alla fall. Skolan gick segt, fick tillbaka franskaprovet också, missnöjd.

Idag har jag även klippt mig. Eller nej, Hedda har klippt mig. Hon är bra. På alla sätt. Jag har tagit bild på hela härligheten men något jävla ljushuvud(läs ant. mamma, pappa, Lisa eller Axel) har lagt överföringssladden någonstans där jag inte hittar den och sedan glömt bort var. Jättebra. Men, jag kan i alla fall säga att det blev jättebra. Kollade igenom gamla bilder också, haha, somras, skolavslutningen i nian och andra minnen. Kul dag.

För övrigt var mitt schampoo slut då jag skulle duscha. Med tanke på min lukt för tillfället och en del andra faktorer tog jag till en nödlösning, det var inte lyckat. Jag luktar för tillfället precis som 40-åriga kärringar mitt i en medelålderskris brukar göra. Inte bra.

Julblogg.

Den första december idag. Känner inte direkt av någon total julstämning idag, inte igår, 1:a advent, heller. Julafton är 24 dagar bort. Känns det speciellt? Nej. Vem fan bryr sig? Julen är ju rätt så överskattad. Det som gäller att konsumera, mycket. Käka en jävla massa mat och så vidare. Plus att man tillbringar större delen av julen i bilen. Men, det är kul att träffa släkten. Eller?

Fotbollsblogg

Kolla in detta. Smartaste domaren i världshistorien delar ut världshistoriens underligaste röda kort; KLICKA HÄR

Nu är det inlägg 100

Det här är mitt 100:e inlägg, inte det andra som jag skrev. Det var lögn, jag ljög och jag har skuldkänslor ända sedan dess. Eller nej, det har jag inte. Men jag kunde ha haft.

Igår så var jag med två gamla klasskompisar från 9:an. Hedda och Jessica. Det var riktigt riktigt kul. Vi såg en film, Mamma Mia. De tyckte den var jättebra, jag tyckte den var helt fantastisk, helt fantastiskt dålig. Sedan, snack och så. Det var roligt, får göras om.

Snart ska jag ut på torget och dela ut glögg på torget med Ung Vänster i det vackra vintervädret(regn och blåst). Det blir kallt och skönt.

Ska man skratta eller gråta?

HÄR ÄR HELA JOHAN PALM-KLIPPET; Klicka här.

Haha, idioter.

Inlägg nr 100 firas med några jävla moboffer.

Ja gott folk det här är mitt 100:de inlägg här på bloggen. Det är ju kul. Jag har inte så jättemycket att skriva om just nu, men det finns alltid något. Se här: Igår åkte megafjanten Johan Palm ur Idol. Det var ju något klappmongo som fick komma upp på scenen, ni vet hon i det klippet som jag länkade till i det förra inlägget. Nu kommer fortsättningen; KOLLA HÄR. Alla äckliga fjortisar skriker som jag vet inte vad, de är helt besatta. Men hon som intervjuas är ju riktigt jävla efterbliven. Allvarligt talat, jag kan inte ens vara arg, jag blir rent ut sagt riktigt ledsen. Hon älskar den där lilla fjanten mer än sin familj. Då är det över. Lyssna på hennes språk; Asså bah, typ, bah. Kan inte någon ansvarsfull människa ta och deportera henne och alla andra Johan-fans till Grönland eller något. Fan för dom.

En liten kort tanke om backhoppning.

Vaknar på morgonen, käkar frukost och tänker ''Nu ska jag väll fördriva lite tid med att se på tv''. Sagt och gjort, jag slog på tv och bläddrade mella kanalerna. Det var backhoppning på eurosport. Då slogs jag av tanken; ''Vad i helvete är det här?''. Egentligen. Man åker upp i en lift i en backe. Sätter på sig en dräkt av nylon eller vad fan det nu är, sätter på sig otroligt långa skidor, sätter sig på en metall-bänk för att sedan kasta sig rakt ut i en ca 100 meter lång backe för att flyga långt utav bara helvete ner i en brant backe. Förresten, skulle man ens överleva ett fall i dom backarna? Jag tvivlar på fullaste allvar. Eller, man kanske överlever. Men man klarar sig inte utan några allvarliga ben/armbrott i alla fall. Det måste vara så. Men alltså. Vad kan vi lära oss utav det här? Jo, att backhoppning är för idioter.

HAHAHAHAHA

Kolla in det här. Spola fram till 1.25. Vad görs? Seriöst? Snacka om klappmongo.

YES!

Yes, jag liksom många andra svenskar har väntat på det. Det som alla visste skulle komma. Det vi alla väntade på och längtade efter: JOHAN PALM ÅKTE UR IDOl. Synd att det skedde två månader för sent. Men bättre sent än aldrig.

Fredag

Ikväll är det fredag. Det är ju kul. Men jag har inte något att göra. Kul. Eller snarare skönt, är faktiskt trött, inte läge för annat om man säger så. Läge för någon film kanske? Monthy Python, så får det bli. Life of Brian here I come.

N Y

Jag vill till New York, The big apple.

Knep då man köper kaffe på Donkan

På hålet idag var jag med Skander och Elin på McDonalds i västhaga och tog en kaffe(eller iallafall jag och Skander, vi är ju riktiga män, hehe). Hursomhelst, jag valde att prova om en grej funkade. Hade nämnligen hört att om man ber om att få sin Kaffe med ''extra mycket mjölk'' så smakade det latte. Sagt och gjort, jag provade och det funkade. Bra.

Petter vs McDonalds

1-0

Till sist!

Idag har varit en bra dag. Alla kategorier. Inställd geografi och flyttad samhällskunskap resulterade i att vi slutade 14.2o, skönt. Hemma, kollar en film och njuter av att inte behöva plugga. Repade med Franz runt 17.oo, gick bra, riktigt bra. Kul var det också. Sedan så chillar man hela kvällen, gör inte ett skit av värde.

Till sist:

För att toppa hela dagen så börjar jag inte förens 10.05 imorgon vilket innebär uppstigning 8.40, underbart. Särskilt med tanke på att jag gick upp 06.20 imorse. Ska bli skönt att sova, länge.

Såhär tar Sverige sig ur den finansiella krisen; Bojkotta soptunnorna!

Sverige är liksom resten av världen försatt i ekonomisk kris. Valutan går neråt och jobben försvinner. Över tusen människor förlorar jobbet varje vecka. Fortsätter det såhär så kommer hela Sverige gå käpprätt åt helvete, inte bra. Inte bra alls faktiskt.

Dock så har jag lyckats lösa jobbfrågan till en viss del. Låt mig förklara: Det hela är mycket simpelt. Bojkotta papperskorgarna. Istället för att använda dem kastar vi biljetter, chipspåsar och kaffemuggar på marken. Då blir det skitigt som fan. Det betyder att någon måste städa upp det. Denna någon är rimligtvis en nyanställd städare.

Alltså, att kasta saker på bakcen är att skapa jobb.

Mycket simpelt: Kasta saker på marken=Skitigt=Måste städas=Kommunen anställer städare=De städar=Får lön=Kan konsumera=Sveriges ekonomi blir bättre=Bra

Så mina vänner, löser vi problemet.

FRI!

Nu är jag fri, ja det är sant. Har inget att plugga innan nästa vecka. Det är ju fanimej ett jävla mirakel. Det är första gången sedan 1482 faktiskt. Riktigt jävla skönt. Jag känner mig fri på riktigt, har inget jag måste göra, helt underbart. Matteprovet gick fint idag, eller nej, fint gick det inte, men det lär ju inte bli IG. Hoppas det i alla fall.

Men hur ska jag fira detta mirakel? Jag vet inte? Kanske blogga lite? Ja, om jag kommer på något att skriva. Men det är på gång. Det är på gång, jag lovar.

Information

Nej, det är inte så kul att blogga längre, jag vet inte varför. Lusten är borta, den kanske ligger bakom soffan? Nej där var den inte. Där har vi humor på min svenskalärares nivå. Det var skitkul i en månad, nu börjar det bli lite jobbigt. Men åter till bloggandet. Jag känner inte så jättestor lust att skriva, och när jag väl gör det så blir det bara en massa skit om vad jag gör på dagen, lite som blondinbella förutom att jag inte har 500 000 läsare. Jag vill inte ha det så. Jag vet inte vad jag ska göra, men bloggen kommer att leva för alltid. Men inläggen kanske inte kommer så jätteofta, men de kommer, tro mig.

Att fördriva en lördag utan att göra något av värde.

Man kan till exempel dricka te och se på tv med datorn i knät, som jag har gjort. Det var kul första timmen, nu är det rätt så långtråkigt, allt av värde är slut. Har nyss sett på skidåkning, det var svenskar som vann i båda loppen tror jag. Det var ju roligt, men det kanske inte är så många som bryr sig. Jag har läst också, boken var bra. Druckit kaffe, vilket var gott, men lite för mycket. Det blev inte allt för bra det här inlägget. Men alltid något.

Dålig blogg toppas med ett dåligt inlägg

Det har varit omänskligt dålig aktivitet på den här bloggen på senaste tiden, men det har ju rimligtvis en naturlig förklaring, det gör det till det mesta. Kort resumé av mitt veckoslut:

Onsdag: Slutar skolan, pluggar på Bells med Holma, Michelle och Frippe, roligt.

Torsdag: Tar det lugnt, i kanske fem minuter. Sover hos Holma med kul folk.

Fredag: Är så inihelvetes trött därför är det här inlägget fullt med stavfel som jag kommer att upptäcka imorgon.

Idol är ju riktigt kasst. Fan vad dåligt det är. Man får ju skämmas.

Plugga

Pluggat franska hela eftermiddagen och kvällen. Först på ett café med kul folk, det var rätt så roligt. Sedan hemma, det var skittrist. Var bara det.

Hahaha

Jag läser på sportbladets hemsida utan någon riktig anledning. Fastnar för rubriken ''Lennarth Johansson ramlade innan talet'' och tycker att det låter dumt, till och med för att komma från aftonbladet. Artikeln handlar om att Lennarth Johansson ramlade precis innan han skulle upp på scenen och snacka skit med Pélé och dela ut ett pris på fotbollsgalan igår. Producenten för programmet, Pelle Porseryd har valt att kommentera händelsen på följande vis:

''Otroligt! Det var en bragd i sig. Vi såg ju att han hade ett bandage på handen men förstod inte han skadat sig.''

Hahahaha, det här är ju fruktansvärt roligt. En bragd? Att gå in på en scen, prata lite minnen på oförstålig engelska med en annan gubbe, dela ut ett pris och sedan gå av scenen? Allt detta stödd av en käpp och en kvinna. Ja, självklart är det en bragd. Enligt mig är ju kampen om bragdguldet 2008 redan avgjord. Det är bara att lägga ner, direkt. Självklart ska Lennarth Johansson ha priset för sin bragd på fotbollsgalan den 17-11-08. Ingen diskussion.

Men allvarligt talat. Herregud, vad gör han på fotbollsgalan om han knappt kan stå, måste ha käpp då han går för att inte ramla och pratar så grötigt att man i bästa fall kan uppfatta vissa små ord? Dessutom kan han inte uttala något ord på engelska utan pratar på sin svenska dialekt med engelska ord.

Nej, in med gubben på ålderdomshem för fan!

Kort om franska revolutionen, fotbollsgalan och glasvegas

Jag älskar franska revolutionen. Det där var en lögn, en rätt så grov sådan också. Den känns på det hela taget rätt så värdelös. Hursomhelst så har vi prov på den och amerikanska revolutionen imorgon, inte kul. Texten i boken är helt fantastisk jobbig och innehåller dessutom en jävla massa onödig text, allt kan omöjligt komma med på provet. Men man måste läsa den en massa gånger, man vet ju inte vad som kommer med. Det är otroligt frustrerande, och det är svårt att hålla alla årtal i huvudet, för att inte säga omöjligt. Har tillbringat den senaste timmen med att försöka plugga, men det är svårt, det måste jag säga. Alla årtal flyter ihop. Vi ska boxas med våran mentor till lika historialärare imorgon på idrotten, om vi ''råkar'' ge honom en skada, slipper vi provet då? Det borde fungera. Men nej, fysikt våld är rätt så kasst.

Fotbollsintresserad som jag är såg jag på fotbollsgalan igårkväll. Den var ju alldeles otroligt dålig. Vad är poängen med att ge stående ovationer till alla pristagare, jag måste säga att det såg väldigt dumt ut. En legendar var influgen också, den bästa genom tiderna; Pélé. Han snackade, som han snackade. Han snackade så mycket att programledaren fick avbryta honom. Seriöst Tv-4, vad är ert problem? Flyger man in en legend som vunnit VM-guld i tre olika årtionden får man väll räkna med att han snackar utav bara helvete och drar någon skön anekdot på totalt obegriplig engelska. Pinsamt. Det blev ännu pinsamare senare, nämnligen då den gamle UEFA-Pampen Lennarth Johansson kommer in stödd av en krycka och hyllar Pélé på ännu obegripligare engelska. Vad är poängen? Det är bara pinsamt, jag lovar. Ingen förstod ju vad dom sa, eller hur?

Till sist; Glasvegas är underbara.

Geraldine

When your sparkle evades your soul
I'll be at your side to console
When your standing on the window ledge
I'll talk you back from the edge
I will turn your tide
Be your shepard and your guide
When your lost in the deep and darkest place around
May my words walk you home safe and sound

When you say that I'm no good and you feel like walking
I need to make sure you know thats just the Prescription talking
When your feet decide to walk you on the wayward side
Up upon the stairs and down the downward slide
I will, I will turn your tide
Do all that I can to heal you inside
I'll be the angel on your shoulder My name is Geraldine,
I'm your social worker

I see you need me
I know you do

Dagens tips; Förvaring

Här följer dagens tips på hur man kan förvara saker och ting:

Här på bilden ser ni ett exempel på hur min klasskamrat Alexandra förvarar sina cigarretter. I skorna, fyndigt.

Lite kort om radio, koffeinbehov och skola.

Ojoj, fan vad hemskt det är då man känner igen något utan att komma på vad det är. Lyssnade på radio då jag käkade frukost igår morse, melodikrysset. Jag vet att det är ett program för folk som är 50+ och har åderbråck men det kan inte hjälpas, lyssna gjorde jag. Där var det med någon instrumental låt som det var någon flöjt med i. Hade bestämt för mig att den var med i en film. Men hittade den på youtube och det var visst någon form utav opera på italienska. Jag förstod ingenting, och det gör jag inte fortfarande om jag ska vara helt ärlig.

Förövrigt funderar jag på att ha en vit vecka nästa vecka(v.48). En vecka utan kaffe. Jag undrar om det är värt att utsätta mig själv för den terrorn, kommer bli sur, arg, aggressiv och djurlik under veckan. Men det måste vara kul att vara i min närhet då, iallafall om man inte är rädd av sig.

Kommande vecka blir tuff. Tre prov och två redovisningar för min del, inte kul, speciellt inte med tanke på att jullovet är en månad bort. En kul sak är iallafall att vi ska boxas med vår mentor på onsdag. Taggad.

Fotbollsblogg 2.0

Brommapjkarna spelar i Allsvenskan 2009. Jag kan inte säga att jag gillar det. Men jag vet inte om jag hellre ser Ljungskile där. Båda lagen saknar kvalitén, det framkom tydligt i dagens match. Dåligt passningsspel, dålig skärpa i avsluten och dåligt tempo. LSK:s tuffa spel gick aningen över gränsen då man fick tre man utvisade. Undrar vad tränaren sagt innan matchen? Hela 16-lags systemet känns fel. Det kan inte vara en slump att alla tre nykomlingarna åkte ur i år. Inget av de lagen är tillräckligt bra för allsvenskan. De spelar en tråkig fotboll baserad på försvar och långbollar. Ska bli kul att se hur Häcken, Örgryte och Brommapojkarna klarar sig nästa år.

Fotbollsblogg

Goddag.

Lägesrapport: Jag är trött idag igen, men det är jag alltid. Har tillbringat förmiddagen med att läsa och dricka kaffe. Kulturellt, jag vet.

Nu då allsvenskan är slut så känns det som att man måste man någon fotbollsliga. Jag försöker faktiskt följa de tre stora i Europa(Premier League, La Liga och Serie A) så gott som det går. Men det går inget vidare. Särskilt dålig koll har jag på spanska och italienska, de känns på tok för ojämna. I Italien är det för mycket filmningar och hela ligan är ojämn, det känns rätt självklart att det blir Inter som vinner i år igen. Samma sak om den spanska. Men där handlar det om alltid om två lag i slutändan, Barca och Real Madrid, allt annat känns faktiskt rätt så avslaget. Skillnad är det med den engelska. Där är i praktiken alla matcher spännande, eller nej, inte alla, men flertalet. Där är det faktiskt riktigt öppet. Fyra lag brukar alltid göra upp om titeln, Man Untd, Liverpool, Arsenal och Chelsea. Igår gick Chelsea upp i serieledning, men jag tror att det blir Liverpool som vinner i år. Det är helt enkelt deras tur i år. Såg matchen mot Bolton och blev imponerad, särskilt av anfallsspelet även fast Torres satt på bänken hela matchen.

Men, man kan inte sluta imponeras av Zlatan. En av världens tre bästa utan tvekan. Kolla bara in det här, och det här

Kulturnatten

Idag är jag trött. Vet faktiskt inte varför. Men trött är jag. Igår var jag på kulturnatten med diverse trevliga människor, såg en massa olika sorters uppträdanden med mycket skiftande sort och kvalitét. Träffade mycket roligt folk också. Sedan åkte jag hem och sov, om någon undrade. Har nyss ducshat och gläds att vi av någon anledning har Canal + hela helgen. Så nu tittar jag på Bolton-Liverpool och senare är det Aston Villa-Arsenal.

Tillägg

Förresten så skulle jag kunna säga samma saker som jag skrivit här om jag träffat honom här och nu. Lovar.

Debatt

Har just tittat på Debatt på svt om nätmobbning. Intressant. På den ena sidan; Sveriges i särklass roligaste och bästa bloggare samt en av personerna bakom hysteriskt roliga 1000apor.se: Alex Schulman. På den andra sidan: En massa folk; Täppas Fogelberg, Markus Birro och några som man inte kände igen. Jag måste säga att det var en väldigt konstig debatt. Det var alla mot Alex kändes det som, men han klarade sig bra. Han anklagades för att bedriva mobbning då de har en tävling om att hälla en öl över Niklas Strömstedt. Kritikerna verkade inte vara speciellt pålästa utan snackade bara om mobbning, det känns som om 1000 apor handlar om satir och att driva med folk och det är inte mobbning. Sen så hade Maria Wetterstand en bra poäng i att man inte bör skriva något som man inte kan säga till någon annan person i verkligheten. Sedan så kan man säga att Birro kändes väldigt upprörd för att inte bry sig alls. Täppas uppträdde drygt och nedlåtande och verkade minst påläst av alla. Han var uppriktigt sagt dum i huvudet och gav intryck av att vara humorlös. Han gav också Alex hård kritik för att gå till personangrepp mot folk samtidigt som han använde samma metod själv. Han kritiserade också Alex för att dricka god öl på stureplan. Om man bild-googlar på Täppas Fogelberg får man upp den här bilden, som ironiskt är från stureplan.se:

Snacka om dubbelmoral

Alex Schulman har tagit näthumor till en ny nivå som är alldeles underbar. Kritikerna verkade inte förstå att de inte tillhör 1000apors målgrupp, som inte ligger för tråkmånsar i p1 som är 50+ utan för unga människor.

Tilläggas kan att 1000apor just nu är överbelastad, kan det ha något med programmet att göra kanske?

SVAR TILL READER!

Du som kommenterar vissa inlägg som reader, vem är du? Du skrev en kommentar om att det ska släppas en bok om Broder Daniel och att jag förmodligen hört det. Mitt svar till dig är: Nej det har jag inte, men det låter intressant. Du får gärna höra av dig och utveckla ännu mer.

Dagen

Idag skrev jag och resten av min kära klass engelskaprov. Jag vet inte hur det gick. Men alla var överens om att våran engelskalärare är lömsk. Riktigt lömsk. Sedan var jag och fikade med några kära vänner och det var riktigt trevligt. Något annat trevligt är att jag inte har något att plugga ikväll. Vilket som sagt är riktigt trevligt.

Det känns som om den här bloggen har tappat kvalitén på sistone. Något måste göras.

Okänd person kan fara åt helvete

Så här på kvällen innan jag ska gå och lägga mig känner jag mig lite uttråkad. Hur ska jag lösa det här? Jo så här: Man bildgooglar ordet kul och hittar en bild. Jag fastnade direkt för den här otroligt fula bilden.

Allvarligt talat. Det är alltså en man med nån orange jävla skit satt på huvudet och fejkade framtänder, dessutom ler han som ett satans jävla klappmongo. Någon jävel tycker alltså att det här är roligt. Den här bilden är ju otroligt groteskt ful. Dessutom är det sista den är kul. Den är inte kul på något sätt någonstans. Den är inte ens så ful så att den blir kul. Allvarligt, den personen som tycker att det här är roligt kan fara åt helvete. Utan att passera gå.

Filmen om Broder Daniel.

Den åttonde augusti i år satte världens bästa band Broder Daniel punkt. Nu kommer det en film om bandet, och trailern finns numera på youtube. Jag blir otroligt förväntansfull då jag ser den. Henrik låter drömmande och nostalgisk. Jag kan lova att den blir bra, eller det kan jag inte göra, men jag tror det.

Se trailern HÄR

Nej

Nej jag känner inte för att blogga idag heller. Måste plugga engelska ikväll. Vädret är hemskt och det är deprimerande.

Nej

Inte bloggat idag. Har inte kännt för det. Har inte hunnit heller. Har läst min bok och analyserar den nu, den var riktigt riktigt kass. Jag håller på att bli sjuk också. Inte bra.

Fan

Fan. Klockan är tio, jag är trött. Vill sova.

Fan. Men jag måste läsa ut en bok ikväll. Det är inte rättvist.

Fan. Speciellt med tanke på att boken inte är speciellt bra.

Fan. Jag börjar kvart över åtta imorgon, vilket betyder uppstigning 6.25.

Fan.

Liam Gallagher har beslutsångest.

Läser i aftonbladet som idag publicerat en intervju med Liam Gallagher från Oasis. Han kan man verkligen säga att han har levt ''The rock'n'roll dream, sex, drugs and rock'n'roll.'' Framför allt det där med knarket. Han kallade t.e.x sin bror Noels fru för ''Fet ko'' som fick Noel att hoppa av en pågående turne då han var hög. Men säger att han saknar drogerna. Allvarligt, det är ju bara att börja igen? Kan ju inte vara så svårt. Jag måste säga att jag anar viss beslutsångest här, han väger för och nackdelar så att säger. Jag säger då det. Dessa britter upphör aldrig att förvåna mig. Om Liam börjar knarka igen kommer det ju inte direkt skada Oasis, de har ju inte släppt någon bra platta på år och dar, eller, de har aldrig släppt en bra platta. Allt är bara ren kokaininfluerad smörja från Manchester. Med två nördiga bröder längst fram. Mitt meddelande till Liam är enkelt: Börja knarka då för fan. Börja då? Vad väntar du på? Nej jag tänkte väll det. Din fjant.

Recension: Vädret

Ja det var länge sedan jag recenserade något här på bloggen, men nu är det dags igen och dagen till ära hade jag tänkt att recensera vädret.

Dagens väder är som ni ser grått, blåsigt, regnigt och rent ut sagt för jävligt. Det är svinkallt och det gör det svårt att gå ut om man vore så pass dum i huvet så att man tänkt på det. Nej, det här satans jävla skitvädret måste bli bättre innan det kan vänta sig någon positiv kritik över huvud taget. Betyget kan därför endast bli: 0/5

Problemlösning

Vad gör man då man ska bära hem sina skolböcker från tågstationen då det fullkomligt ösregnar?

Jo, man snor en soppåse från tåget så är problemet löst.

Tankar kring idol

I fredags såg vi på Idol. Jag känner att jag är tvungen att kommentera det.

Idol är ju överlag ett väldigt dåligt program. Dålig programledare, dåliga deltagare, you name it. Det är så kul att se på det, särskilt att se de tjejer som skriker sig så hesa att de inte kan tala rent på en vecka så fort den blonda lille minifjanten Johan visar upp sig för kameran. Allvarligt talat. Han är så fejkad så det finns inte, varenda steg han tar är krampaktigt, det syns för alla med över 73 i IQ. Det är ju också kul att det fullkomligt inkompetenta svenska folket väljer att rösta ut den enda som faktiskt är en riktig artist. Lars. Jag vet att han inte tog tävlingen seriöst, hatar konceptet och gjort några oseriösa framträdanden. Men, han är mer artist än vad minfjanten och alla de andra någonsin kommer att kunna bli. Hela konceptet är ju sjukt, varför ska folket välja vilka som går vidare? De som faktiskt kan sjunga eller har en personlighet åker ju ut direkt. Det är inte rätt att Johan ska få sjungra(skrika) så falskt att mina trumhinnor spricker varje fredag, det är inte det. Låt juryn välja, så att det blir bättre.

Idol är sämst.

Förresten, nu då allsvenskan är färdigspelad, och världens bästa fotbollslag(iallafall det sjunde bästa i Europas 27:e bästa liga), Örebro SK har semester. Vad ska jag då resultrapportera om? Eller ska jag ta semester från det till att nästa säsong börjar? Det blir nog så.

Hemma

Nu är jag hemma. Har suttit på ett tåg sedan tre i eftermiddags. Lyssnat på ÖSK-matchen via en mobiltelefon med skittäckning på ett X-2000 tåg vars radio bara fick in p1, p3 och Mix Megapol. Sporten gick på p4. Inte bra. Jag satt brevid en blind man på tåget. Han var riktigt häftig. Han drack kaffe hela tiden, han småpratade på ett väldigt osvenskt sätt vilket var skönt. Men det bästa var då han satte sig ner med kaffekoppen han hämtat och sa:''Då ska vi se''. Haha, det kändes faktiskt medvetet. Skön snubbe.

Ananrs är jag trött. Ont i benen har jag också. Det beror bara på att vi har gått som in i helvete i parker, i Malmö och i Köpenhamn. Malmö var en riktigt trevlig stad, inte för liten, men inte för stor. Fina byggnader osv.

Ikväll måste jag läsa en bok som jag ska resencera tills på onsdag. Jag har halva boken kvar att läsa, och den är inte alltför bra. Det blir kul. Eller nej det blir det ju inte. Kan man resencera en bok som man bara läst hälften i? Det borde ju gå? Det är nästan värt ett försök.

Sista gången innan April: Örebro

Örebro SK-Ljungskile SK

3-0

Jag har social abstinens. Det är inte roligt alls.

Idag har vi gått, och gått, och gått. Sen gick vi lite mer, och ännu lite mer. Först i Malmö, sedan i Köpenhamn och sedan i Malmö igen. Tillsist på kvällen så gick vi ännu lite mer i Malmö. Så ikväll är jag trött, och har ont i benen. Men det var värt det. Roliga upplevelser. Särskilt Christiana där man inte fick ta kort för att det var öppen knarkhandel och folk haschade överallt mitt på dagen. Det är fascinerande faktisk, att det området finns kvar trots polisens försök att normalisera det? Det kan man också göra en politisk diskussion av: Ska myndigheter ''Normalisera'' områden som sticker ut och vågar vara annorlunda?

Nej, jag tycker inte det.

Återkommer med förklaring någon annan gång, är alldeles för trött nu.

Köpenhamn och en dålig människa

Idag har vi varit i Köpenhamn. Jag vet faktiskt inte vad jag tycker om den staden. Det var fina hus och byggnader, men samtidigt så kändes den otroligt skitig och stökig. Vi gick till ett område som heter Christiania där folk levde som i ett hippiekollektiv. Folk rökte på överallt, hundar gick fritt och folk drack öl redan innan lunch. Det var häftigt, men det kändes lite skumt att vara där. Vi har gått hela dagen, så vi är otroligt trötta och har ont i benen, iallafall jag har det.

Men dagens stora underhållning var på tågstationen i Köpenhamn då vi skulle tillbaka till Malmö. Utanför rådhuset som ligger nära stationen står det tre olika vita limousiner. Min kusings sambo Simon säger ''Det kanske är Joe Laberos?'' och vi skrattar och går vidare. Väl på stationen kommer en herre i vit kavaj följd av två i svart kostym in. Vem är det om inte Joe Labero? Jo det är sant. Ett grymt och roligt sammanträffande. För övrigt såg Joe mycket arg och otrevlig ut. Man kan därför konstatera att Joe Labero är en dålig människa. Tråkigt, han värkar ju snäll, men så är alltså inte fallet.

Nu

Just nu ligger jag på en madrass. I vardagsrummet. Datorn framför mig och en film påslagen. Men jag kommer inte se klart på den, jag vet det, det är bara ett tidsfördriv. Om någon undrar vilken film det är så kan jag tala om att det är ''Morgan Pålsson, världsreporter''. Den är fantastisk rolig. Jag älskar Morgans attityd till allting, så underbart positiv hela tiden. Rolig också. Särskilt då han snackar om Sverige; ''We're from Sweden, yeah Sweden. Do you know Sweden, Biff á la Lindström, Allemansrätt, Abba, you know Abba, two men with beard with two women, one norweigan and one with a big ass''. Stört kul.

Imorgon ska vi till Köpenhamn och gå på en utställning som heter ''Bodies'' där man får se hur sin kropp ser ut under skinnet. Grymt häftigt. Hoppas jag.

Min dag

Tillbaka. Min kära kusin och hennes sambo har försett mig med internetuppkoppling. Så här följer nu en rapport över dagen som har gått.

08.47: Min mor väcker mig och jag svär en lång ramsa, sedan stiger jag upp, kokar kaffe och äter frukost.

10.28: Tåget mot Mjölby lämnar Kumla med mej och min kära familj ombord. En timme och tjugo minuter senare kommer vi fram till Mjölby och väntar på nästa tåg. Mjölby är en jävla håla. Grymt tråkiga byggnader och det gråa och tråkiga vädret gjorde det inte bättre direkt.

12.15: X-2000tåget från Mjölby lämnar stationen och åker vidare mot Malmö. X-2000 är underbara. Går snabbt, går tyst och det stannar inte överallt. Helt underbart.

14.53: Tåget kommer fram till Malmö och vi tillbringar lite dötid på stan, det var trevligt, men kallt.

17.25: Kommer hem till kusinens och sambons lägenhet och äter pepparkakor och dricker kaffe. Trevligt.

18.45: Ser på TV och tar det lugnt, lagar mat, chillar.

Det var min dag det.

Förmodligen bloggpaus tills söndag kväll.

Okej, det här är inget skämt. Jag ska till Malmö i helgen för att hälsa på min kusin och hennes sambo. Det kommer med all förmodan resultera i en bloggpaus. Alltså, jag vet inte hur mycket jag kommer att blogga eller om jag ens kommer att blogga överhuvudtaget. Så vi får se hur det blir.

Hörs på söndag.

Obama

Vilken talare. Jag såg talet natten till onsdagen. Det var mäktigt. Han är helt otrolig då det kommer till att tala. Här är hela talet, ord för ord. Se talet här.

Annars har ni talet här:

Om det fortfarande finns någon därute som tvivlar på att USA är en plats där allt är möjligt, som undrar om drömmen hos nationens grundare fortfarande lever i vår tid, eller som ifrågasätter kraften i vår demokrati, i kväll fick ni svaret.
Det är svaret som kommit från människor som väntat i tre, fyra timmar i de längsta köerna som någonsin sträckt sig runt skolorna och kyrkorna i vårt land. Många kom för första gången i sina liv eftersom de är övertygade om att det måste bli annorlunda den här gången och att deras röster kunde innebära en skillnad.
Det är svaret från ung som gammal, rik som fattig, demokrat som republikan, svart, vit, latinamerikan, asiat, ursprungs-amerikan, homosexuell, heterosexuell, handikappad och icke handikappad. Amerikanerna skickade ett meddelande till världen att vi aldrig har varit en grupp individualister eller en samling röda och blå stater. Vi är och har alltid varit de Förenta staterna.
Det är svaret till de som under så lång tid lärt sig att vara cyniska, rädda och fyllda av tvivel om vad vi kan åstadkomma genom att lågga våra händer på historiens ark och vrida den mot hoppet om en ljusare framtid. Det har varit en lång väg hit, men i kväll, på grund av vad vi gjorde den här dagen, i det här valet, i det här avgörande ögonblicket så har förändringen kommit till USA.
Tidigare i kväll fick jag ett oerhört älskvärt samtal från senator McCain. Senator McCain har kämpat länge och väl i den här presidentvalskampanjen. Och han har kämpat ännu längre och hårdare för landet som han älskar. Han har gjort mer för USA än de flesta av oss kan föreställa oss. Tack vare de tjänster som denna modiga och generösa ledare gett oss har vi det bättre. Jag gratulerar honom. Jag gratulerar honom och guvernör Palin för allt som de har åstadkommit. Och jag ser fram emot att få arbeta tillsammans med dem för att förnya det här landets löften de kommande månaderna.
Jag vill tacka min partner under den här resan, en man som lett en kampanj från sitt hjärta och som talat till män och kvinnor han vuxit upp med på gatorna i Scranton... tagit tåget med hem till Delaware, den nyvalde amerikanske vicepresidenten, Joe Biden.
Och jag skulle inte stå här i kväll utan det aldrig sviktande stödet från min bästa vän, de senaste 16 åren... klippan i vår familj, mitt livs kärlek, nationens nästa "first lady"... Michelle Obama.
Sasha och Malia ... Jag älskar er mer än ni kan föreställa er. Och ni har förtjänat den nya hundvalpen som följer med oss ... till det nya Vita Huset. Och trots att hon inte längre är med oss, vet jag att min farmor ser oss, tillsammans med den familj som gjort mig till den jag är. Jag saknar dem i kväll. Jag vet att min skuld till dem är omätbar.
Till min syster Maya, min syster Alma och alla mina andra bröder och systrar, tack för allt det stöd ni givit mig. Jag är dem tacksam.
Och min kampanjchef, David Plouffe ... den här kampanjens oomsjungne hjälte, som skapat den bästa politiska kampanj, tror jag, i USA:s historia. Till min chefsstrateg David Axelrod ... som varit min partner på varje steg längs vägen. Till den bästa kampanjen i politikens historia ... ni gjorde det här möjligt och jag är evigt tacksam för de uppoffringar ni gjort.
Men framför allt kommer jag inte glömma till vilka som den här segern verkligen tillhör. Den tillhör er. Den tillhör er.
Jag var aldrig den mest sannolike kandidaten för det här ämbetet. Inledningsvis hade vi inte mycket pengar eller bidrag. Vår kampanj föddes inte i Washingtons korridorer. Den började i Des Moines gränder och i vardagsrummen i Concord och på verandorna i Charleston. Den skapades av män och kvinnor som rotade bland sina små besparingar som de hade att ge, fem dollar, tio dollar och tjugo dollar, till ändamålet.
Den fick styrka från de unga människor som avvisade myten om att deras generation är apatisk ... som lämnade sina hem och familjer för arbeten som gav dem lite betalt och ännu mindre sömn.
Den fick styrka från de inte lika unga människor som trotsade bitter kyla och stekande hetta för att knacka på hos främlingar och från miljoner amerikaner som frivilligt ställde upp och organiserade och bevisade att en folkets regering, som verkar för folket, fortfarande efter 200 år inte försvunnit från jorden.
Det här är er seger.
Och jag vet att ni inte endast gjorde det här för att vinna ett val. Och jag vet att ni inte gjorde det för mig.
Ni gjorde det för att ni förstår den oerhörda uppgift som ligger framför oss. Samtidigt som vi firar i kväll, vet vi att morgondagens utmaningar är de största i vår livstid ... två krig, en planet i fara och den värsta finanskrisen på ett århundrade.
Samtidigt som vi står här i kväll, vet vi att det finns modiga amerikaner som vaknar upp i Iraks öknar och i Afghanistans berg för att riskera sina liv för vår skull. Det finns mammor och pappor som ligger vakna när deras barn somnat och undrar om de ska klara av sitt huslån eller kunna betala sjukhusräkningarna eller om de ska kunna betala sina barns utbildning.
Det finns ny energi att skörda, nya jobb som ska skapas, nya skolor som ska byggas, och hot att möta och allianser som ska repareras. Vägen framför oss kommer att vara lång. Vår klättring kommer att vara brant. Vi kanske inte kommer dit om ett år eller ens inom en mandatperiod. Men USA, jag har aldrig varit mer hoppfull än jag är i kväll om att vi ska ta oss dit.
Jag lovar er att vi som ett folk ska ta oss dit.
Publiken: Yes we can! Yes we can! Yes we can! (Ja vi kan)
Obama: Det kommer att komma motgångar. Det finns många som inte kommer att hålla med om varje beslut jag kommer att ta som president. Och vi vet att regeringen inte kan lösa alla problem. Men jag kommer vara ärlig mot er om de utmaningar som ligger framför oss.
Jag kommer att lyssna på er, särskilt när vi inte är överens. Och framför allt, kommer jag att be er att arbeta för att återskapa den här nationen, på det enda sätt som det gjorts i USA de senaste 221 åren, bit för bit, sten för sten, från härdad hand till härdad hand. Det som började för 21 månader sedan i vinterns djup kan inte ta slut den här höstkvällen.
Den här segern är inte ensam den förändring vi söker. Det är endast chansen för oss att skapa förändringen. Och det kan inte ske om vi återgår till hur det var tidigare. Det kan inte hända utan er, utan en tro på uppoffring. Så låt oss åkalla den nya känslan för patriotism och för ett ansvar där var och en av oss bestämt sig för att jobba hårt och ta hand om inte bara oss själva utan även varandra.
Låt oss komma ihåg att, om finanskrisen lärt oss något, så är det att vi inte kan blomstra när utvecklingen på gatan blir lidande. I det här landet reser vi oss som en nation och faller som en nation. Låt oss motstå lockelsen att falla in i den partipolitiska, småaktiga omogenhet som förgiftad vår politik under så många år.
Låt oss minnas att det var en man från den här staten som först bar det republikanska baneret till Vita huset, ett parti som är grundat på värderingar om självstyre och individuell frihet och nationell enighet.
De värderingarna delar vi alla. Och samtidigt som det demokratiska partiet har vunnit en stor seger i kväll gör vi det med ett mått av ödmjukhet och en beslutsamhet att läka skillnaderna som motverkat vår utveckling. Som Lincoln sade till en nation långt mer uppdelad än vår, vi är inte fiender utan vänner. Även om passionen kan ha ansträngt vänskapsbanden får vi inte låta den bryta dem. Och till de amerikaner vars stöd jag fortfarande måste vinna, jag kanske inte vann ert stöd i kväll men jag hör era röster. Jag behöver er hjälp och jag kommer att vara er president också.
Och till alla dem som tittar i kväll bortom våra stränder, från parlament och palats, till dem som sitter hopkurade framför radion i de bortglömda hörnen i vår värld, våra berättelser är var och ens men vårt öde är gemensamt och en gryning med ett nytt amerikanskt ledarskap är här.
Till dem.. som vill rasera världen: Vi kommer att besegra er. Till dem som söker freden och säkerheten: Vi kommer att stödja er. Och till alla dem som har frågat sig om USA:s ledljus fortfarande lyser lika starkt: I kväll bevisade vi att vår nations sanna styrka inte kommer från våra vapens makt eller från vår rikedom, utan från den uthålliga kraften i våra ideal: demokrati, frihet, möjligheter och aldrig sinande hopp.
Det är det verkligt geniala med USA: att USA kan förändras. Vår enighet kan förbättras. Det vi redan åstadkommit ger oss hopp om vad vi kan åstadkomma i morgon.
Det här valet hade många "för första gången" och många berättelser som kommer att berättas i generationer. Men en som jag tänker på i kväll är den om en kvinna som röstade i Atlanta. Hon är likadan som de miljontals andra som stod i kö för att göra sin röst hörd i det här valet, med ett undantag: Ann Nixon Cooper är 106 år gammal.
Hon föddes endast en generation efter slaveriet; en tid innan det fanns bilar på vägarna flygplan i skyn; när en kvinna som hon inte kunde rösta utav två anledningar... därför att hon var en kvinna och på grund av sin hudfärg. Och i kväll tänker jag på allt det hon sett genom sitt århundrade i USA, såväl sorg som hoppfullhet; utvecklingens kamp; de stunder då vi fått höra att vi inte kan, och de människor som fortsatte att framhärda med den amerikanska trossatsen: Jo, vi kan!
Under en tid då kvinnors röster tystades och deras hopp avfärdades, fick hon vara med om att se dem resa sig och sträcka sig mot valurnorna. Jo, vi kan!
När det misströstades och depressionen härjade i landet fick hon se en nation erövra sig själv med en ny uppgörelse, nya jobb och en ny känsla av ett gemensamt ändamål: Jo, vi kan!
Publiken: Jo, vi kan!
Obama: När bomberna föll över vår hamn och tyranniet hotade vår värld, blev hon ögonvittne till en generation resa sig mot storhet, och en demokrati hade räddats. Jo, vi kan.
Publiken: Jo, vi kan!
Obama: Hon var där för att ta bussen i Montgomery, vattenslangarna i Birmingham, en bro i Selma, och en predikare från Atlanta som sa till människorna att "We Shall Overcome" (Vi kommer att klara det). Jo, vi kan.
Publiken: Jo, vi kan.
Obama: En man nuddade vid månen, en mur föll i Berlin, en värld kopplades samman av vår teknologi och fantasi.
Och i år, i det här valet, rörde hon med sitt finger på en skärm, och lade sin röst, därför att efter 106 år i USA, trots att hon levt genom de bästa av tider och de mörkaste av timmar, så vet hon att USA kan förändras. Jo, vi kan.
Publiken: Jo, vi kan!
Obama: USA, vi har kommit så långt. Vi har sett så mycket. Men det finns fortfarande mycket att göra. Så låt oss i kväll fråga oss själva... om våra barn kommer att få uppleva nästa århundrade; om mina döttrar kommer att få glädjen att leva lika länge som Ann Nixon Cooper, vilken förändring kommer de då att få se? Vilka framsteg kommer vi att ha gjort? Det här är vår chans att besvara den frågan.
Det här är vårt ögonblick.
Det här är vår möjlighet att se till att människor kan återvända till sina jobb och öppna möjligheternas dörrar åt våra barn; att återställa välstånd och fred; att återta den amerikanska drömmen och återupprepa den fundamentala sanningen, att utav många, är vi en; som medan vi andas också hoppas. Och där vi möts med cynism och tvivel och från de som säger till oss att vi inte kan, kommer vi att svara med den odödliga trossatsen som sammanfattar folkets känsla.
Jo, vi kan.
"Thank you. God bless you. And may God bless the United States of America."

Allvarligt

Skämt å sido. Klart jag inte ska lägga ner. Den här blogen är inget monster. Inte vad jag vet iallafall, den är bara lite arg. Men det har alla rätt att vara. Eller? Jo det är klart dom har.

Förresten?

Ska vi slå vad? Det tycker jag.

Fråga: Hur länge kan Barack Obama vara president innan han blir skjuten av en galen nynazist?

Ja gott folk, det är upp till er. Vill ni vara med i diskussionen så är ni välkomna att lämna era insatser(351 kr är minimum) vid Hans och Greta-statyn vid Kumlasjön nästa fredag 01.00. Jag kommer att ha på mig rock och slokhatt och röka gula blend så att ni känner igen mig.

Bring it on bitches!

Lurade!

Haha. Trodde ni att jag skulle lägga ner, på riktigt? Trodde ni det? HAHA. Nu lurade jag er allt!

Mona Sahlin och den rödgröna alliansen kan fara åt helvete!

Min blogg har blivit ett monster.

Öppet brev till samtliga medier i norden den 06-11-08.

Nej hörni, nu lägger jag av. Ni får bli arga, ledsna, lyckliga eller bara konfunderade. Det är upp till er. Jag skall förklara varför jag stänger den här bloggen.

Då jag startade upp den här bloggen efter min sejour på modeapornas planet devote.se kände jag otroligt stor kärlek och omhet inför det här projektet. Jag kände en stor lust att skriva i bloggen hela tiden. Så fort som jag fick en idé skrev jag ner den här. Men det var då. Det var vackra, fina, redan klassiska och framförallt underbara tider. Men som sagt. Det var då. Nu är nu.

Mina inlägg började få en väldigt aggressiv och arg ton. Jag skrev att folk i allmännhet kunde fara åt helvete och hackade på dom för småfel som bara språkfacsister som jag själv och alla svenskalärare ser. Till en början tyckte jag att det var kul att skriva skit om folk. Det var till och med riktigt kul. Direkt efter ett inlägg började jag fundera i stil med; ''Vem ska jag såga vid fotknölarna på bloggen nästa gång?''

Sedan ändrades allt.

Jag började känna mig deprimerad och fick ångestacker efter jag skrivit skit om någon. Men jag ville inte sluta. Det skulle kännas som en gigantisk förlust hade jag fått för mig. Så jag höll ut. Men nu känner jag att det inte fungerar längre. Min blogg har blivit ett monster som jag bara inte orkar ta hand om längre. Detta monster måste ha mat och vatten tre gånger om dagen, och ibland så måste man gå ut och gå med det så att det inte kissar och bajsar inomhus. Det blev helt enkelt för jobbigt att sköta det här monstret.

Mitt liv har sakta men säkert förändrats.

Jag har sedan en tid sällskapat med en kvinna som heter Magendara. Hon kommer ifrån Nigeria och hon är min guru. Jag väljer att skriva om henne här i bloggen för att jag vet att hon är kvinnan i mitt liv. Jag ser upp till henne. Jag lär från henne. Hon har fått mig att kunna älska istället för att hata.

Så därför vill jag inte skriva skit om folk i en sketen blogg längre. Jag vill fokusera min dyrbara och värdefulla tid på skolan, den ska alltid gå före alla fritidsintressen ty utbildningen är viktig, samt till att meditera med Magendara.

Därför släcker jag bloggen.

Vila i frid.

Rapport.

Jag har överlevt dagen och redovisningen gick bra.Tro det eller ej. Men det har gått. Men nu är jag så jävla trött så jag vet inte vad jag ska göra, gå och lägga mig kanske. Ska upp åtta imorgon, relativt sen för att vara skoldag faktiskt. Det är bra, plus att jag har massa hål imorgon. Skönt.

Trött

Nu är klockan halv sju. Min plan får dagen är att vakna klockan nio, klä på mig, äta nåt lätt och åka till Örebro, ta en kaffe på McDonalds då jag väntar på bussen till skolan. Frågan är bara; när ska jag gå och lägga mig? Finns det något vettigt kvar att se på valvakan? Båda kandidaterna har talat, Obama utropad till segrare och jag är så otroligt trött så det finns inte. Det skulle vara skönt att sova några timmar till, så jag orkar historiaredovisningen imorgon. Tilläggas kan ju att det tar sjukt lång tid att skriva inlägg just nu. Tar otroligt lång tid att rätta alla stavfel och så vidare. Jobbigt.

McCain igen.

Här har ni en bild på honom också. Läskig är han. Kolla bara, KOLLA PÅ HONOM!

Jag är lurad

Jag är lurad. Jag gick upp 05.00 för att se på valvakan. Det hade sagts att vallokalerna stängde 07.00 och sedan skulle redovisas. Då jag kom upp så hade Obama redan utropats till segrare. Dock så såg jag McCains förlorartal. Allvarligt. Han måste skrivit det talet för två månader sedan. Han kunde ju allt, han måste vetat att han skulle förlora. En annan sak med McCain är att han ser otroligt rolig ut då han kör sin ''tummen upp grej''. Haha. Han ser ut som att vara 172 istället för 72. Stackars honom. Tur att han förlorade, han skulle ju fått en stroke inom några år. Nu är det Obamas segertal. Yeah.

Blondinbella strikes again.

Blondinbella upphör aldrig att förvåna mig, såhär skriver hon i sin blogg om SVT:s nya program Halal-TV

''Att visa stereotyper gör ingen förändring, snarare blir klasskillnaderna större eftersom det är livstilar som är överdrivna från början som det skapas en aggression över. Och precis som Carl Hamilton sa i programmet, det är bara Sverige Demokraterna som tjänar på ett sådant program. Och med det blir det aldrig en förbättring!''

Notera att startar jättemånga meningar med ''Och'' samt den jättesöta särskrivningen på Sverigedemokraterna.

Lite senare i samma inlägg skriver hon såhär

''Vill vi minska på klassamhället måste media sluta visa denna fiktiva samhällsbild, för det är den som skapar klyftor. Men absolut, det är orättvisor i vårt samhälle och självklart ska vi inte blunda för dom men vi måste gå tillväga på rätt sätt , inte via ett program som kallar sig för Halal-tv.''

Vänta lite. Blondinbella är ju med i MUF? Det sista dom vill göra är väll att minska klassklyftorna? Är hon dum eller inte bara påläst?

Pesimism och telefonförsäljare kan fara åt helvete.

Jag är från Närke och då är man pesimist. Så är det bara. Men jag kallar det för sund realist, det känns bättre. Men egentligen. Samma sak inför varje mästerskap i fotboll. Små, irriterande jävla tolvåringar varvat med inkompetenta sportjournalister springer omkring och säger saker i stil med: Nu blir det guld, Sverige har en så lätt grupp och vi har en klar chans att gå till semifinal utan problem och nu då Zlatan är i sån fin form så kommer han att höja laget, så jag tror att guldchanserna är större i år än någonsin. Okej. Då det här händer vill man bara ställa sig upp, sätta denna jobbiga jävla tolvåring på en stol, ställa sig framför likt en magister från 30-talet och skrika: NEJ! SVERIGE KOMMER INTE TA GULD, DE KOMMER PÅ SIN HÖJD GÅ VIDARE FRÅN GRUPPEN, MEN INTE LÄNGRE, DET ÄR ALLTID SÅ. FATTAR DU DET, FATTAR DU DET ELLER, FATTAR DU DET ELLER DIN DUMMA LILLA JÄVEL?!?!?!?! Men självklart gör man inte så. Hur skulle det se ut egentligen?

Det var ett sidospår. Det enda jag ville säga var att jag redan är trött och jag har lovat mig själv att gå och lägga mig om ca 10 timmar. Det kommer inte att gå. Jag blir mer och mer inställd på det.

På tal om inget så är det otroligt irriterande då det ringer telefonförsäljare och vill sälja all möjlig skit hela jävla tiden, alternativt göra undersökningar om man tycker jordnötter är gott på flygplan. De kan fara åt helvete. Skaffa ett jobb som gör världen lite bättre. Ni skapar bara ilska, fattar ni det? FATTAR NI DET ELLER? FATTAR NI DET ERA DUMMA JÄVLAR!?!?!?!?!

Go Obama!

Obama

Gott folk, idag går USA till val. Jag håller liksom många många andra på Barack Obama. Det är det enda rätta. Jag håller inte med om alla hans idéer, långt ifrån. De är på tok för liberala för mig, socialist som jag är. Men, vad som helst är bättre än fyra nya år med en man som för samma politik som George W Bush. Jag tror att Obama vinner inatt. I opinionsmätningarna under gårdagen som sammanställdes till ett resultat ledde han med 7% över republikanen med John McCain med en felmarginal på 3%.

Inatt så är det valvakor också. En på ettan, en på fyran och en på femman. Ledarna för femmans valvaka är Filip och Fredrik, som kommer att göra en väldigt partisk och annorlunda valvaka enligt dem själva. Det ska bli kul att se. Personligen kommer jag att växla melllan femman och ettan, fyran kan fara åt helvete. Reklamen är hemsk och det finns inga bra politiska kommentatorer där eller någon men en gnutta kompetens.

Jag tänker försöka sitta uppe och följa valet tills det att resultatet redovisats runt klockan 05.00 imorgon bitti. Får se om jag lyckas. Kommer att uppdatera bloggen hela natten.

På återseende.

Yes.

Idag har jag bloggat dåligt. Men anledningen är att jag inte varit hemma föräns nu. Men jag är glad idag, och det bör ni också vara, för att Kim Olsen har skrivit på för ÖSK i ytterligare 3 säsonger!

Örebro!

GIF Sundsvall-Örebro
1-2

Min dag såhär långt.

Det har varit dålig aktivitet på bloggen idag. Men det har en förklaring, jag lovar. Låt mig redogöra för min söndagförmiddag:

Dagen började med att min moder kom in mitt rum och väkte mig klockan 10.17 och påsod att den var halv elva. Jag fann det omöjligt att somna om och gick. Det var ett tidigt bakslag denna dag. Då jag 5 minuter senare satt vid köksbordet och filosoferade över min vanliga kopp morgonkaffe så vandrar återigen min mor i köket för att berätta en enligt henne glad nyhet: Efter jag var klar med frukosten så ska hela familjen gå ut och promenera i den vackra skogen med hund, häst och fika. I den här stunden så förvandlades min mor till en femenin och småländsk verision av Joseph Stalin. Dock utan mustasch. Jag sökte upprättelse och gick till min far och bönade och bad på min bara knän att jag skulle slippa. Men han hade tydligen förvandlats till den svenska verisionen av Fidel Castro och sa att det skulle bli så kul att gå i skogen.

Sagt och gjort. Vi for till skogen utanför Kumla och började gå. Det var blött. På tio minuter hade jag tappat räkningen på hur många gånger jag trampat i en vattenpöl. Lägg därtill att det var kallt ute och ni kan räkna ut att känseln i mina tår var som bortblåst. Vi promenerade runt i skogen och det var allmänt kallt och jävligt. Sedan for vi hem och jag satte på mig varma kläder och drack mer kaffe. Det var nödvändigt.

Nu väntar duschen.

Ensam promenad

Tidigare ikväll har jag varit på kyrkogården. Det var vackert. Alla ljus på gravarna, och stämningen, ja det var något speciellt med det. Man tänkte till på ett annat sätt än vad man annars gör. Minns folk i sin närhet som dött. Resten av kvällen har spenderats hemma, och det har varit skönt. Skönt att vila efter det slitande lovet, lovet har inte varit slitsamt i och för sig, men iallafall. Jag tog en promenad också, själv. Samla tankarna lite. Det var skönt. Kallt men väldigt uppfriskande. Men som sagt, det var kallt. Kallt utav bara helvete. Drack en kopp te då jag kom hem. Fick tillbaka värmen. Nu fördriver jag tiden med att se på film. Ondskan. Underbar film. Behöver inte säga något mer om det.

Alla helgons dag.

Idag är det alla helgons dag. Halloween kallas det okcså. Eller, av alla under 25 kallas det halloween. Den här högtiden är kommersiell, allt går ut på att sälja saker och tjäna pengar, folk glömmer bort vad det egentligen handlar om: Att minnas sina bortgågna nära och kära. Därför drar jag till kyrkogården nu.

Ont i händerna

Jag har ont i min högra arm. Jag har ont i fingrarna på min vänsterhand. Anledningen har jag klar för mig, har spelat för mycket trummor. Högerarmen jobbar hela tiden då man spelar. Har spelat mycket på lovet, det gör ont så fort som jag spelar. Måste hållt fel med handen på något sätt. För det gör allt för ont. Inte bra.

Idol

Det gör ont att erkänna det, men ikväll har jag tittat på idol. Det var förstås alldeles särdeles värdelöst. Men en sak fick mig att skratta så jag ramlade ur soffan; Lars. Han var ju helt underbar i sina töntiga kläder och då han snubblade omkring och sjöng ''Det börjar verka kärlek banne mig''. Hans kommentarer efteråt var också roliga. Särskilt då Jihde sa; ''Du halkade till där'' varpå Lars svarade; ''Det var ungefär som när jag halkade med i idol''. Jag gillar Lars som artist. Men det som jag gillar mest med honom är att han har gått ut med att han tycker att idol är en skittävling som han absolut inte vill vinna. Det är ett tecken på självdistans, humor och ett allmänt sunt förnuft. Så gott folk, rösta ut Lars ikväll så att han får släppa an platta på sina egna vilkor.

TV

Är borta med min kära familj och äter hos några bekanta. Det är trevligt. Nu har alla barnen (eller snarare ungdomar) samlats och ser på tv. Av någon anledning ser vi på MTV. Nu har vi just sett något program som heter X-effect.

Det kan definitivt konkurrera om att vara det sämsta jag någonsin sett på TV. Programmet gick ut på att man tog en idiot och låste in henne med sitt ex(därav det otroligt logiska namnet X-effect). Den nuvarande pojkvännen låstes in med x:ets flickvän. X:et och den andre flickvännen fick följa de andra på video och kunde se allt som de gjorde. I slutet av programmet fick de välja vem de villa vara med. Det slutade givetvis med att det tog slut, hur kunde det annars gå?

Nu ser vi på ett dejtingprogram som heter Next. Fem idioter på en buss får träffa en annan idiot som kan be dom fara åt helvete när den vill, men de går inte lottlösa utan de får pengar för varje minut.

Allvarligt talat. Det här är så typiskt amerikanskt, det får mig att skämmas över att vara människa, skulle hellre önska att jag var någon aborre som bodde i vättern eller någon skitstor sjö så jag slapp se skiten. Helt sjukt.

Jag ser bara en lösning till problemet med bristande kvalitét i amerikansk tv: Kommunism.

Jag ska ta över USA, spränga alla kommersiella tv-kanaler och inrätta en statlig kanal som startar alla sändningar med ett bildspel av olika kommunistledare såsom Lenin, Stalin och bröderna Castro och som i sändningsuppehållen spelar internationalen.

De dumma amerikanerna skulle inte kunna stå emot denna röda frestelse utan de skulle bjuda in Kuba till att bli den 51:a staten i landet och införa planekonomi.

Det blir bra. Nu jävlar.

Konversation med Moa, onsdag kväll, 00.26

Jag- Ha det bra, och cykla försiktigt hem.
Moa- Ja det ska jag
Jag- Passa dig för vargmannen bara
Moa- Men Petter, ge dig, jag är jätterädd för honom
Jag- Första kvällen min holländare var här stod han utanför vårt hus och ylade, seriöst.
Moa- Sluta nu, jag blir rädd på riktigt
Jag- Men det är lugnt, han är snäll, han hälsar på mig ibland.
Moa- Ja men ändå, han är läskig och ylar
Jag- Men han bor ju åt helt fel håll, du ska ju absolut inte ditåt.
Moa- Ja men jag är rädd för honom..
Jag- Ja men han ligger säkert och sover nu, han brukar göra det.
Moa- Ah, vad bra. Hejdå.
Jag- Men han är ute och går ibland.
Moa- Ge deeeeeeeeeeeeeeeeej.
Jag- Hahaha.

Vintern

Det har snöat ikväll, det är minusgrader också. Vintern är snart här, snart, men inte riktigt än. Vi lever kvar i hösten, gråa gator, löv på marken och regnigt och blåsigt väder. Lyssnar på Kent, det passar bra på hösten.

Förra helgen slog vi om till vintertid. Hösten och vintern börjar kännas av. Nu blir det mörkt vid fem på eftermiddagarna.

Men som sagt. Den första snön för i år föll ikväll, långsamt, stora mjuka flingor som lade sig som ett vitt lager på buskarna och på gatan. Då jag såg snön falla, så börjar jag av någon anledning tänka på hur snabbt tiden går.

Det känns som om det bara var några veckor sedan jag började i en ny klass på gymnasiet, en månad sedan jag var på Peace and Love och slutade nian. Som om det var två månader sedan jag ringde in år 2008 och såg ett år som ett oskrivet blad fullt med nya möjligheter.

Jag kommer säkert att känna samma sak om just den här hösten i juni eller i tidiga juli. Det känns inte bra, livet går fort, men man kan inte göra något åt det, bara stå brevid, och se hur dagarna flyter förbi.

Imorgon kommer snön vara borta.

Den här sentimentaliteten också.

Vi ska alla en gång dö.

Godnatt.

SFKASB

Jag vet inte folket, hur går det med min kampanj? Sprider ni den vidare? Nej jag tror inte det. Men den är mer nödvändig än någonsin. Nya bloggar startar varje dag, fyllda med särskrivningar, stavfel och osanningar. Men det mest otroliga är ju att de får nya läsare hela tiden, det är ossanolikt. Det är hemskt. Därför behövs SFKASB nu, mer än någonsin. Kom igen nu, gå med mig så vi förändrar bloggarna, tillsammans!

Trött

Det är höstlov. Det brukar betyda att alla sover ut och tar det lugnt. Att man känner sig utvilad och pigg hela tiden. Så har det också kännts för mig det här lovet, förutom idag. Jag gick upp o8.00(!?!?) imorse, lägg där till att jag är 16 och därmed har en viss förkärlek till det här att sova så kan man med matematik på dagisnivå räkna ut att jag är grymt trött just nu. Anledningen till min tidiga uppstigning var att jag tillsammans med min Far och Farbror skulle tömma min kära farmors hus, eftersom det var sålt. Det var kallt och rätt så skittråkigt.

Under resten av dagen vandrade jag omkring trött som aldrig förr och drack kaffe stup i kvarten för att bli piggare. Det fungerade inte. Det enda som gjorde mig pigg var först en rask promenad i det aningen kalla men uppfriskande vädret och sedan en lång och varm dusch, och tillsist lite kaffe på det.

Jag vilade ett tag förut, samtidigt som jag lyssnade på Kents ''Tillbaka till samtiden'' (som förövrigt är en grym skiva). Jag höll på att somna två gånger på 45 minuter. Men då jag höll på att leva upp till uttrycket ''Tredje gången gilt'' blev jag överfallen av överfallen av en 18-årig och våldsam katt som mycket otrevligt bet mig i armen. Fyfan för honom.


Nu har skolkortet kommit också, och man kan definitivt konstatera att SP1A är den snyggaste klassen på Risbergska. Eller?




Nu ska jag lägga mig i min säng och lyssna på en av de tre bästa svenska skivorna någonsin; Kent-Du och jag döden.

Promenad

Tog nyss en promenad i höstvädret. Det var kallt ue, mycket kallt. Men uppfriskande, skönt att komma ut och rensa tankarna. Men jag är fortfarande frusen efter min promenad, läge för en kopp te? Det tror jag bestämt, nu tar jag mig det. Party.

Kommer inte på något kul att blogga om. Därför skriver jag inget. Vill inte fylla bloggen med trams och ointressant skitsnack om vilket schampoo jag använder och vilka kläder jag ska köpa. Höres.

Youtubefavoriter

Lite roliga youtube-favoriter, det bästa av det bästa liksom.

Trötta Marathonlöpare
Det känns lite fel att skratta åt det här. Inte okej, det är ju uppenbart att det är otroligt synd om dessa jävla idioter som utsätter sig för loppet ''Iron Man''. Men det är ju allvarligt talat helt fantastiskt roligt. De två kvinnorna ser ut som Gollum då de springer, eller springer, då de kryper kanske är mer rätt att säga.

Kom igen nu, Britt-Marie
En aningen överförfriskad ung man kommer in på en nattklubb, blir stoppad av en vimmelreporter och blir ombedd att hälsa till någon. Han uttrycker då den förmodligen skummaste hälsning som någonsin har skådats.

Jonas Björkman skäller ut domaren
Visst är det alltid kul med spontan ilska? I sådana vredesutbrott kanske man ofta skriker FAAAAN eller HELVEEEEETEEEEEE etc. Men tennisspelaren Jonas Björkman tar vredesutbrott till en helt ny nivå genom hans agerande på Wimbledonbanan. Han tar i från tårna och vrålar på bred småländska ''LUUUUUUUUUUUUDEEEEEEEEEEEEEEEEEEER''

God Morgon

God morgon, huvudvärk idag igen. Konstigt.

Recension: Broder Daniels sista spelning.

Mars 2008

I slutet av mars i år begick Broder Daniels gitarrist Anders Göthberg självmord. Broder Daniel hade inte spelat ihop sedan 2005. Några veckor efter Anders bortgång annonseras en hyllningsspelning till Anders minne på festivalen Way out West i Göteborg den 8-9 augusti. Det annonseras också att det här blir bandets sista spelning någonsin.

Åttonde Augusti 2008 kl.22.55

Det är mörkt i Slottskogen, dagen har varit mulen och på Way out Wests festivalområde har BD-fans visat sig hela dagen. Vissa har köat i tio timmar för att komma längst fram. Jag har offrat att se Sigur Rós på scenen mitt emot för att komma såpass långt fram som jag gjort. Nu slutar Sigur Rós, och genast släcks hela stora scenen ner och på bildskärmarna lyser bara BD-märket klart. Nu börjar rundgångsljud strömma ur högtalarna, man förstår att konserten snart börjar.

Publiken, som är i mycket blandad ålder, jublar och skriker. Nu kommer Theodor Jensen tillsammans med de två inplockade gitarristern Mattias Bärjed och Adam Bolméus ut på scenen och börjar spela ''The Middleclass''. Nästa man ut är trummisen Lars ''Poplars'' Malmros, nu spelar bandet på riktigt. Tillslut kommer frontmannen, Henrik Berggren ut. Dagen till ära klädd i svart Capé, cravatte och hatt.

Spelningen fortsätter med ''Old in just one day'' och ''Sorrow''. Även fast det snart var tre månader sedan kan jag fortfarande känna den magiska känslan då Henrik kom in på scenen och då jag med 22 000 andra nästan överröstade Henrik i I'll be gone och Shoreline.

Tillsist, efter alla extranummer är spelade finns det bara en sak kvar. Stunden då Henrik, utrustad med en akustisk gitarr sjunger ''No time for us''. Det är både hemskt och vackert. Så känner förmodligen alla i publiken. Publiken längst fram gråter så att sminket rinner, och Henrik verkar aldrig vilja sluta spela. Men allting tar slut, och så gör också ''No time for us'' och med det Broder Daniels sista konsert någonsin.

Vissa delar i spelningen är magiska, men annars så gör BD en rätt så odramatisk sista spelning, många saker verkar gå på rutin. Istället för att bränna alla skepp så väljer BD att gå på säkerhet.

Det blev inget fiasko, men ingen succé heller. Bara ett värdigt avslut.

Betyg: 3/5

This town kills you when you're young

Idag så spelade jag lite musik med min vän Franz. Det var roligt. Vi spelade gitarr, trummor och skapade musik höga på tunnbröd med konstig leverpastej på tub och en liter pucko och det hela gick mycket bra. Kul. Sedan åkte jag hem och lagade mat till mig själv, korv med bröd. Det smakade inte gott, lite som gummi med fullkornsbröd.

Jag kände sedan att det var dags att bege sig till en riktigt liten och otrevlig stad, nämnligen Hallsberg. Så jag promenerade Nygatan upp till biblioteket och ställde mig och väntade på bussen. Jag kom dit 18.07, bussen skulle gå 18.11, den gick 18.22. Allvarligt talat, de som jobbar på länstrafiken i Örebro måste allvarligt talat vara dumma i huvudet eller bara väldigt sega. Då jag och min kära vän Julia kom fram till Hallsberg var bussen bara 10 minuter försenad.

Man kan ju bli sur för mindre. Hos Franz drack vi te och såg på ''Dom kallar oss artister'' med Håkan Hellström. Det var ett bra och givande program, kul att få se de platser som texterna handlar om.

Sedan tog vi tåget hem och jag gick hem från stationen utan musik i öronen. Det var en ny och ganska så otrevlig upplevelse. Det var mörkt överallt, sneddade över Ica-Parkeringen, tomt sånär på några bilar. Inga ljud, mötte inte en person på hela promenaden.

Sedan så var jag tvungen att gå förbi Vargmannens hus, och ja, det var rätt så läskigt. Hela det huset är läskigt, särskilt med tanken på att det bor en städgalen surkärring på nedervåningen och en gubbe som tror att han är en varg på övervåning.

Under hela promenaden hade jag Broder Daniels ''Shoreline'' på huvudet. ''Oh this town, kills you when you're young''. Den texten har aldrig passat så bra som då, det var nästan skrämmande, men vacker på något sätt.

Kumla är nog världens tråkigaste stad, jag kan inte se något fint i den här staden, jag vet inte, det kan vara något fel på mig, men jag kommer nästan att gråta av glädje då jag flyttar härifrån.

Koffeinkick

Koffeinkick here we go. Skulle koka lite kaffe och dricka i lugn och ro, stilla mitt beroende så att säga. Men det blev mera än lite, tre stora koppar kaffe. Snart blir jag hyperaktiv, sjukt roligt.

Lov

Nu har det varit höstlov i tre dagar. Har tagit det så lugnt som det bara går. Det är också skönt att man inte måsta plugga något på lovet(vad jag vet iallafall). Mitt bloggande igår var särdeles dåligt, och den här dagens bloggande har ju inte gått så bra hittils. Men nu blir det ändring på det, det märks, jag bloggar ju nu. Ikväll har jag ingen aning om hur jag ska och hitta på. Men något som jag vet är att jag ska träffa Franz på stationen om 45 minuter och spela lite vacker musik. Det blir ös.

Nej fyfan

Det här tar alla pris i dålig bloggdag. Nya tag imorgon.

Trött men ändå inte.

Jag fattar inte, idag har jag otroligt ont i hela kroppen, nacken, armarna, ryggen, huvudet, you name it. Det är skitskumt. Jag har inte tränat något, inte sovit på något konstigt sätt eller suttit i någon sned jävla ställning framför datorn eller i tv-soffan.

Dagen har bara flutit ihop i ett. Det känns som om tiden går, men ändå inte. Allt flyter ihop och man känner sig trött och vill sova men då man ska ta en tupplur så går det inte att sova. Falsk trötthet gott folk, hemskt. Sammanfattat kan man säga att jag har pendlat mellan tv:n, datorn och kaffekokaren idag.

Denna totala slackerdag är iallafall slut nu, godnatt.

Syster

Det här är min kära syster. Hon har nu börjat blogga, vilket är väldigt roligt. Läs den HÄR

Modeblogg

Det här är ingen modeblogg, ty sådana är bara till för neandertalare och fjortisar. Men om det hade varit det så skulle det se ut ungefär såhär:

Byxor: Träningsoverallsbyxor från min tid som fotbollsspelare i IFK Kumla, som förövrigt är en skitförening där ingenting skötas ordentligt.

Tröja: En t-shirt som varnar för elektricitet inhandlad på entertainment i Örebro summer-08.

Mössa: En stickad historia made by min småländska mormor.

Pose: Idiot.

SFKASB

Jag har kollat omkring lite på olika bloggar på olika sajter. 96% av dem är så dåliga så att man vill spy. Det är särskrivningar som pojk vän och skinn jacka. Bloggarna är kan också mest bestå av olika bilder på ''snygga'' människor samt följt av ett sånt här: <3. Det skrämmande är också att dessa bloggars läsarantal bara ökar. Något måste göras åt dessa värdelösa bloggar som Kenza, Kissie och Engla's showroom. Så nu mina kära vänner, ska vi starta en kampanj för att höja kvalitén på de svenska bloggarna, nu ska vi allt ta och göra det, är ni med mig?(här förväntar jag mig ett gigantiskt JA). Denna kampanj kommer från och med idag att kallas för: SFKASB; SällskapetFörKvalitétshöjningAvSvenskaBloggar. Så alla ni som håller med mig, sprid denna vackra förkortning (SFKASB) på facebook, bilddagboken(där 97% tyvärr är totalt efterblivna) eller på andra communities där ni kan vara aktiva. Tillsammans kan vi förändra de svenska bloggarna!

Nej..

Blondinbella har börjat blogga igen och världens kortaste återhämtningspaus är därmed till ända. Nu ska blondinbella skapa sig en ny image som den mer mogna och vuxna Isabella Löwengrip. Allvarligt talat, bara för att man fyller år så blir man inte en helt ny person.

Detta betyder alltså att man måste se henne överallt i alla sorters tvprogram, i alla tidnignar och på radion. Dvs att två veckors lugn har kommit till sitt slut. Inte bra.

Söndagens inlägg handlar om vad som har hänt under den två veckor långa bloggpausen. Det är bara bilder från olika mingel på klubbar kring Stureplan i Stockholm. Men ändå kallar sig Blondinbella sig för en bra förebild. Om man vet att ens läsare i genomsnitt är unga tjejer så kanske man borde tänka på vad man sänder ut för signaler till dem genom sin blogg? Eller?

Ett tag sen

Ja det var ju ett tag sen jag skrev här. Eller, ungefär ett dygn, men ändå. Anledningen till att jag inte har bloggat något igårkväll eller idag är enkel: Jag har varit upptagen. Igår var jag i Örebro hela kvällen och gick och la mig då jag kom hem relativt tidigt vid 00.20. Imorse var det uppstigning så tidigt på morgonen som 09.00(läs 09.45).

Jag skulle nämnligen tillsammans med några röda bröder(och systrar) representera Ung Vänster på en solidaritetsgala på Conventum i Örebro.

Där tillbringade jag min dag i sisådär 11 timmar. Under de timmarna han vi med mycket; Gå till fel ingång, äta godis, leta material, äta pizzabuffé, dricka kaffe, göra ingenting, bevittna ett frieri på scenen, skrämma folk med det farliga Lissabonfördraget samt se på föreläsningar och artister.

Det hela var mycket trevligt.

Särskilt illusionisten Stefan Schützer, Föreläsaren Alexander Bengtsson från Expo och komikern Magnus Betnér. Sedan åkte vi hem, och här sitter jag nu och ska snart ta mig härifrån och göra något vettigt.

Lov.

Grymt skönt med lov nu. Kan sova ut varje morgon i nio dagar, underbart. Igår fungerade inte blogspot.com på hela kvällen. Det var inte kul, kunde inte blogga något alls då jag satt här hemma och ångrade att jag inte var på Risbergskafesten. Efter att ha hört sig för idag så verkar det vara så att jag missat något roligt. Men det kommer fler chanser, hoppas jag iallafall.

Hoppas iallafall på ett skönt lov.

Småplock

Blogspot.com har inte fungerat på hela kvällen. Jag svor över det många gånger och gav det nu en sista chans innan jag skulle gå och lägga mig. Naturligtvis fungerade det, då man hade gett upp hoppet, det brukar vara så.

Lite småplock såhär på kvällen:

Efter sitt storbråk med Katrin Zytormierska(hur fan stavas det?) i veckan väljer Marcus Birro att stänga ner sin blogg på sin hemsida. Tråkigt. Bråket tog fart då Katrin hängde ut Birro (med judiskt påbrå) som praktfyllo och judehatare i sin idolblogg på tv4.se. Då Katrin fick tillbaka sitt jobb på idoleftersnacket gick Birro ut i media och sa att det var olyckligt att hon fick en andra chans. Han fick då en mängd otrevliga kommentarer på sin blogg som resulterade i att han stängde den. I ett sammanhang kallade han det ett hot mot demokratin att han blev tvungen att stänga den. Allvarligt talat, jag har alltid gillat Birro, men det här är väll att ta sig på för stort allvar?

Just nu pågår Risbergskafesten på Stället i Örebro, jag är inte där, och jag ångrar det.

Till den enda som kommenterade inlägget om hurvida jag ska publicera ett opublicerat inlägg kan jag säga en sak: Glöm det. Jag har läst igenom det några gånger och har insett att det inte känns rätt att publicera det nu. Men vem vet, det kanske kommer sen?

Imorgon är sista dagen innan höstlovet, grymt skönt. Kan sova ut varje dag i en vecka, underbart.

Idag fick jag höra att jag skriver så långa inlägg så att man inte orkar läsa dom. Jag vet inte om jag kan hålla med, vill man läsa så vill man och då kan man tycka att längden inte borde spela någon roll.

Jag hörde ett rykte om att Blondinbella ska börja blogga igen på söndag. Isåfall är det världshistoriens kortaste återhämtningspaus.

Till sist: Inom en snar framtid kommer jag att börja recensera saker här på bloggen. Det kan vara allt från Kinaresturanger till skivor eller filmer till yllevantar och stickade mössor.... Ni fattar.

Godnatt.

Dagens skratt

Denna dag har bjudit på många skratt. Dagen i skolan var aningen oseriös och jag vet inte hur många som skrattade så att de fick ont i magen då Frippe skulle skriva om Vänsterpartiets integrationspolitik.

Men dagens skratt kom definitivt då jag just kommit hem och tittade igenom aftonbladet.se/nojesliv. Det stod om den forne Blink-182 medlemmen Travis Barker som var med om en flygkrasch för några veckor sedan. Han har tydligen skrivits ut från sjukhuset nu, och rubriken löd:

TRAVIS BARKER UTSKRIVEN FRÅN SJUKHUSET
Äntligen hemma efter tre veckor på sjukhuset.

Exakt var skulle han annars ha varit, om han inte var på sjukhuset menar dom?

Ska jag?

Skrev nyss ett skumt inlägg, nästan som en dikt. Men jag vet inte om det är värt att publicera. Om nån läser det här så är det upp till er att bestämma inläggets framtid.

Ska jag?

Dålig bloggdag.

Nej det här var en dålig bloggdag, eller hur? Tar nya tag imorgon istället.

Lugn dag idag.

Idag är en väldigt speciell dag, jag har inget att göra. Inget skolarbete som ska lämnas in snart. Tro det eller ej, men det är sant. Denna dag har annars varit väldigt lugn. Jag vaknade upp rätt så sent imorse, klockan åtta faktiskt. Började skolan fem över tio med idrott och hade sedan lunch. Efter det historia och en genomgång i svenska, då var klockan halv två. Sen slutade vi och jag åkte hem. Sedan har jag fördrivit min tid med att lyssna på musik och druckit kaffe, på tok för mycket kaffe faktiskt, och nu så är jag rastlös. Rastlös utav bara helvete. Vad ska jag hitta på?

Piratkopiering i mitt hjärta, iallafall ibland.

Yes, idag är jag lycklig. Har nämligen hittat en bootleg-inspelning med otroligt bra kvalité av Håkan Hellströms och Kents spelningar på Strömsholmen i Eskilstuna den 12e juli i år. Nu kan man uppleva stämningen som finns live hela tiden om man så vill. Underbart.

Har en känsla om att det här blir en sen kväll

Det är nästan omänskligt hur dåligt det går med idrottsuppsatsen, out of this world. Jag ska skriva om min livssituation när det gäller stress och hur jag hanterar den. Jag kan svara väldigt lätt på frågan; jag hanterar den inte. Jag måste faktiskt säga att jag är lite av en människa som nästan aldrig blir stressad över saker och ting. Då jag väl blir det är då det finns otroligt mycket att göra i skolan, vilket det inte har funnits på någon månad eller så. Annars så planerar jag in saker och ting så jag har koll på när det ska hända. Utifrån detta ska jag då skriva en uppsats, och det ska jag fortsätta med nu så kanske jag blir klar någon i nästa vecka.

Uppdatering angående uppsats.

Tänkte ge er en liten lägesuppdatering såhär en timme in i mitt uppsatsskrivande. Jag kommer nu att ge er en exklusiv förhandstitt från början till slutet, här är den:

Vad stressar mig?

Där har ni hela min uppsats hittils och detta tog alltså en timme att skriva. Som ni märker så går det inte speciellt bra. Det går käpprätt åt helvete faktiskt. Pappret med instruktioner är lite svårt att förstå. Hur ska man kunna fylla två A-4 med stressfaktorer i livet. Men man får se det som att min kvällssysselsättning är räddad.

Hur man bearbetar dåligt samvete

Jag måste säga att jag är en mästare på att bearbeta dåligt samvete med enkla medel. Till exempel: Då jag läser mitt inlägg om modebloggarna igår så drabbas jag av lite dåligt samvete. Men sen så läser jag bloggarna igen och då så är det dåliga samvetet genast borta.

Praktiskt.

Nu ska jag skriva en uppsats på två sidor om vad som stressar mig här i livet, jättekul(ironin flödar).

Godnatt

Jag har ingen aning om hur min morgondag kommer att sluta. Men jag vet att den kommer att börja med att vakna till ''Luke Skywalker'' klockan 06.25. Därför går jag och lägger mig nu.

Godnatt.

Ett litet ljus denna mörka måndag

Örebro SK- Helsingborgs IF

3-1

Oro över framtiden

Jag är bara sexton år och fyra månader gammal. Enligt statistiken så har jag knappt 63 år kvar att leva. En lång tid kan tyckas, och ja, det är det. Jag borde definitivt inte oroa mig för framtiden och vad som kommer att hända med världen. Men i vissa stunder kan jag inte låta bli. Det kan vara om USA startar ett nytt krig, om det sker en terroristattack någonstans. Men det är som vanligast då den här känslan innfinner sig är då jag surfar på nätet och kollar in den svenska bloggvärlden. Den är allt annat än bra.

Jag gick in på bloggportalen.se för att hitta någon välbesökt blogg att läsa. Jag väljer två som jag har hört talas om. Två modebloggar; Kissie och Kenza.

Kenza beskriver sig själv såhär ''Hej! Kenza heter jag & jag är en 17 årig halvmarockansk modell som pluggar sista året på gymnasiet. Här i en av Sveriges största bloggar (framröstad som Årets blogg 2008 i VeckoRevyn blog awards!) så skriver jag om min vardag, mode, shopping & en massa annat. Det bästa jag vet är mina vänner, min familj & min lilla chihuahua Armani. Och det tyska bandet Tokio Hotel såklart. Kärlek. Spana in kategorin "tokio hotel live" där jag skriver om mina TH-resor runt om i världen samt visar en massa bilder & filmer från resorna. KONTAKT: kenzas.blogg@hotm.. ''

Okej, hon skriver alltså om hennes vardag, efter att ha läst några inlägg i den här bloggen så står det mycket klart att det finns tre saker Kenza gör på dagarna; Fikar, sover och shoppar. Ibland så lysnnar hon också på det tyska bandet Tokio Hotel vars fanskara till 95% består av trettonåriga tjejer som inte riktigt har kommin in i puberteten än.

På kissies blogg kan man läsa följande presentation:

Just det, det finns ingen. Har ingen aning om varför faktiskt, antingen så är hon bara glömsk eller så kan det vara så att hon råkar vara dum i huvudet. Hennes blogg är omöjligt ännu sämre och ointressantare än vad Kenzas är, den är fylld av bilder på Kissie med fjortisblekt hår och en massa bilder på outfits och vad kläderna kostade.

Hur kan detta vara intressant att läsa? HUR? Jag har inget bra svar, men det måste finnas något svar nånstans. Vilka människor är det som läser det här? Det har jag heller inget bra svar på. Men det mest logiska vore väl om det var unga tjejer i deras egen ålder som behöver någon form av vägledning, synd bara att de har lyckats hitta de sämsta förebilderna på i hela Sverige.

Dock så är det värsta hotet mot bloggvärlden idiotiska modebloggare som förebygger skönhetsidealen, utan det är fjorisbloggarna som tror att de är modebloggare. Så här kan ett typiskt inlägg i en fjortisblogg se ut; Idag lunchade jag med mamma på väääääärldens mysigaste fik, massa myyyyyyys. Jag älskar dig mamma<333333 osvosv. Sådana bloggar finns det gott om och allihopa är helt klappruttna.

Men det finns några bra svenska bloggar, tre stycken är faktikst riktigt bra. De rekomenderas starkt. Då ni läser dom kan ni tänka att de är unika som faktiskt fyller sin blogg med bra text:

Att vara Alex Schulman

Shulmania

Soran Ismail

Kvarteret skatan

Har ni sett kvarteret skatan? Om ni inte har det har ni verkligen missat något. Det är en obeskrivligt rolig tvserie som i de två första säsongerna består av osammanhängande sketcher och i den tredje utgår allt efter de två paren Magnus och Frida, Ulf och Kristina och singeln Jenny, i tredje säsongen återkommer dock de andra karaktärerna också, men lite glesare. Här är några favoriter från skatan:

Johan Glans äter frukost.

Ulf och Kristina berättar om sin lottovinst

Johan Glans leder en kurs i blomsterbindning

Och till sist, Maskeraden

Dåligt

Idag har jag bloggat på tok för dåligt, den enkla anledningen är att jag anser att det inte har funnits något relevant att blogga om. Men det ska bli bättring på den fronten, jag lovar. Nu ska jag ut och övningsköra. Ses.

Ett sista onödigt inlägg innan jag går och lägger mig.

Nu är klockan snart kvart i elva, och jag har tagit en alvedon och min huvudvärk är borta. Så jag känner inte riktigt för att gå och lägga mig riktigt än, även om jag borde, klockan ringer nämligen 06.25 imorgon och tåget till Örebro går en timme senare. Sedan väntar en dag i skolan med Historia, Samhällskunskap, Engelska och Svenska, då jag väl kommer hem så måste jag skriva en stor idrottsuppsats, läsa och recensera en bok i svenskan och göra tjugo mattetal eftersom jag ligger efter på grund av ett utbyte med en skola från Holland förra veckan. Sammanfattat kan man säga att morgondagen kan komma att bli lite seg och tråkig vilket i sin tur kommer att resultera i överkonsumtion av kaffe med effekten att jag beter mig som en pårökt alligator och blir aningen jobbig att ha i sin närhet.

Men det är bara fem dagar kvar till höstlovet nu, det känns som om det kommer mycket lägligt. Det börjar bli jobbigt med alla prov och inlämningar i skolan och jag är rätt så säker på att en veckas ledighet och att få komma bort från vardagen skulle sitta väldigt fint i alla fall för mig. Jag har faktiskt inga som helst planer för lovet, så om någon som läser detta har någon trevlig idé så skulle det vara omtyckt om ni kunde höra av er.

Någon dag borde jag kanske klippa mig också, ser ut lite som tidiga The Beatles i håret, och det är väll inte riktigt det jag vill. Men det kostar pengar och sånt är det för tillfället ont om. Hur kan det vara så otroligt dyrt att klippa sig egentligen? Allvarligt talat, handen på hjärtat. Har ni någonsin varit helt nöjda efter ett besök hos frisören? Svarade ni nej så är jag definitivt inte förvånad, och detta ska man alltså betala över tre hundra kronor för? Sjukt.

Som rurbiken säger är det här inlägger bara något sorts tidsfördriv innan jag känner mig så pass trött så att jag vill gå och lägga mig, men jag tror att jag får försöka att sluta fördriva tiden nu innan det här blir allt för off topic.

Vid närmare eftertanke är jag nog rätt så trött ändå, nu väntar sängen och imorgon en riktig toppenmåndag(inte ens jag tror på det).

Tack och Godnatt.

Övningskörning

Ikväll så övningskörde jag för första gången i mitt liv, det var roligt, men jag kan nog ställa upp i någon form av tävling då det gäller att köra dåligt. Men det kanske inte är så konstigt med tanke på att det var just första gången. Jag inledde det hela med att lära mig att starta bilen och börja rulla, det var definitivt svårare än vad jag trodde, det var först kopplingen i samtidigt som bromsen och släppa bromsen och kopplingen samtidigt som man skulle ge lätt gas som skulle skapa något som tydligen hette dragläge. Då jag efter minst tio totalt misslyckade försök lyckades jag tillslut få rullning på bilen, då kändes det mesta bra. Det var riktigt småtrevligt att sitta där i bilen och glida runt på siloparkeringen i Kumla. Sen så skulle man få stopp på bilen också, och då trädde man återigen in i en djup djungel av kopplingar, bromsar och fan och hans moster. Det slutade i 19 fall av tjugo med tvärnit eller motorstopp och en djup suck från min fader som satt med hjärtat i halsgropen under hela bilfärden. Men denna färd gav mig också mersmak, så ni ska inte bli förvånade om jag blir Sveriges nästa formel-1 export under 2000-talet.

Tankar kring huvudvärk

Ända sedan jag kom hem från skolan i fredags eftermiddag har jag haft en konstant huvudvärk, jag kan omöjligen förstå varför det är så. Jag menar, jag har druckit mer kaffe än vad jag brukar för att stilla eventuellt koffeinsug, jag har sett till att dricka mycket vatten och te för att se till att jag inte lider av någon form av vätskebrist och jag lider definitivt inte av någon näringsbrist. Sömnbrist kan det inte heller vara. Jag har sovit mer än nio timmar de två senaste nätterna, så vad fan kan det vara för något? Ingen aning, men det är ruskigt jävla irriterande och det blir svårt att koncentrera sig. Det här inlägget fyller ingen som helst funktion i världen men jag var bara tvungen att få ur mig det där.

Jag har bytt upp mig, välkommna!

Gott folk, vänner som ovänner, Devotebloggare som Blogspotbloggare. Nu har jag skapat mig en ny och lite finare blogg än den förra jag hade, den som jag aningen oseriöst skapade och skrev på ett idiotcommunity(devote.se). Den här bloggen kommer förmodligen vara fylld av mer kvalitétsinlägg som förhoppningsvis kan resultera i en liten trevlig kommentar, eller, otrevliga kommentarer är nästan ännu roligare att få. Jag hoppas att de som står bakom denna sida, blogspot.com, är en aning mer kompetenta än idioterna på devote.se som hade en inställning som gjorde att varje ord i rubriken började med stor bokstav. Jag fann detta ytterst irriterande och såg det som droppen som fick bägaren att rinna över och bloggar från och med nu här på blogspot.com.

VÄLKOMMNA

Avslutnigsvis lämnar jag er bild på mig och Sveriges före detta big man; Göran Persson.