This town kills you when you're young

Idag så spelade jag lite musik med min vän Franz. Det var roligt. Vi spelade gitarr, trummor och skapade musik höga på tunnbröd med konstig leverpastej på tub och en liter pucko och det hela gick mycket bra. Kul. Sedan åkte jag hem och lagade mat till mig själv, korv med bröd. Det smakade inte gott, lite som gummi med fullkornsbröd.

Jag kände sedan att det var dags att bege sig till en riktigt liten och otrevlig stad, nämnligen Hallsberg. Så jag promenerade Nygatan upp till biblioteket och ställde mig och väntade på bussen. Jag kom dit 18.07, bussen skulle gå 18.11, den gick 18.22. Allvarligt talat, de som jobbar på länstrafiken i Örebro måste allvarligt talat vara dumma i huvudet eller bara väldigt sega. Då jag och min kära vän Julia kom fram till Hallsberg var bussen bara 10 minuter försenad.

Man kan ju bli sur för mindre. Hos Franz drack vi te och såg på ''Dom kallar oss artister'' med Håkan Hellström. Det var ett bra och givande program, kul att få se de platser som texterna handlar om.

Sedan tog vi tåget hem och jag gick hem från stationen utan musik i öronen. Det var en ny och ganska så otrevlig upplevelse. Det var mörkt överallt, sneddade över Ica-Parkeringen, tomt sånär på några bilar. Inga ljud, mötte inte en person på hela promenaden.

Sedan så var jag tvungen att gå förbi Vargmannens hus, och ja, det var rätt så läskigt. Hela det huset är läskigt, särskilt med tanken på att det bor en städgalen surkärring på nedervåningen och en gubbe som tror att han är en varg på övervåning.

Under hela promenaden hade jag Broder Daniels ''Shoreline'' på huvudet. ''Oh this town, kills you when you're young''. Den texten har aldrig passat så bra som då, det var nästan skrämmande, men vacker på något sätt.

Kumla är nog världens tråkigaste stad, jag kan inte se något fint i den här staden, jag vet inte, det kan vara något fel på mig, men jag kommer nästan att gråta av glädje då jag flyttar härifrån.