Tankar kring idol

I fredags såg vi på Idol. Jag känner att jag är tvungen att kommentera det.

Idol är ju överlag ett väldigt dåligt program. Dålig programledare, dåliga deltagare, you name it. Det är så kul att se på det, särskilt att se de tjejer som skriker sig så hesa att de inte kan tala rent på en vecka så fort den blonda lille minifjanten Johan visar upp sig för kameran. Allvarligt talat. Han är så fejkad så det finns inte, varenda steg han tar är krampaktigt, det syns för alla med över 73 i IQ. Det är ju också kul att det fullkomligt inkompetenta svenska folket väljer att rösta ut den enda som faktiskt är en riktig artist. Lars. Jag vet att han inte tog tävlingen seriöst, hatar konceptet och gjort några oseriösa framträdanden. Men, han är mer artist än vad minfjanten och alla de andra någonsin kommer att kunna bli. Hela konceptet är ju sjukt, varför ska folket välja vilka som går vidare? De som faktiskt kan sjunga eller har en personlighet åker ju ut direkt. Det är inte rätt att Johan ska få sjungra(skrika) så falskt att mina trumhinnor spricker varje fredag, det är inte det. Låt juryn välja, så att det blir bättre.

Idol är sämst.

Förresten, nu då allsvenskan är färdigspelad, och världens bästa fotbollslag(iallafall det sjunde bästa i Europas 27:e bästa liga), Örebro SK har semester. Vad ska jag då resultrapportera om? Eller ska jag ta semester från det till att nästa säsong börjar? Det blir nog så.