Ett försvarstal

Jag har inte bloggat sedan i tisdags. Det finns förklaringar. Eller inte för i tisdags, och inte för i onsdags heller. Fast nu så går det definitivt att förklara sig.

I torsdags blev jag av med min långa och sköna sovmorgon för att gå till Roxy för att se film med alla elever på Risbergska som läser franska mellan 9 och 11. Filmen för dagen var Moliere och min åsikt om den, hmm, det är svårt att förklara. Den var lite skum om man säger så, luddiga tidsperspektiv, han var iväg på något slott för att skriva pjäser för en adelsman i flera år och samtidigt avstyra ett olyckligt giftermål och sedan åka på någon sorts turné med sin teatergrupp i några år för att sedan komma tillbaka till slottet för någon kvinna som han träffade där. Konstigt måste jag säga. Men jag var ändå positivt överraskad. Jämfört med den förra filmen vi såg (le gloire de mon père) som var helt fantastiskt dålig blev var denna rätt så kul. I matsalen träffade jag min franskalärare. Eftersom jag dömt ut filmen så högt som jag kan på vissa lektioner så ville hon diskutera filmen i flera långa minuter, det var allt från känslosamma delar till humor till skådespelarinsatser, jag kände mig riktigt dum.

Sedan var det öppet hus. Jag får ångest bara jag tänker på det. Alla skolans elever och all personal (sammanlagt 1500 personer) var där, lägg där till en jävla massa besökare. Det var fullt med folk överallt mellan 17 och 21, det var hemskt på alla sätt och vis. Igår var jag i skolan, kom hem och gjorde inget alls om jag ska vara ärlig.

Sedan åkte jag till Örebro och träffade Unni, Martin och Anton, det var trevligt. Först var vi på en konsert på kulturhuset, det var najs. Sedan gick jag, Unni och Martin till någon pizzeria och de åt sallad för att sedan bli utkörda då ägaren skulle åka hem till världens bästa stad Kumla(ironin flödar här). Då gick vi hem till Martin och såg på Idol, fredag hela veckan, scrubs men framför allt, djurens fotbollskamp(med den klassiska repliken; nu kan vi vara vänner ända till returmatchen om sex veckor).

Sedan åkte jag hem med halv två bussen, den så kallade fyllebussen. Det var ett jävla helvete. Alla var fulla, utom jag. Nära mig satt ett gäng som spelade jättehög fjortismusik på sina telefoner, jag höll på att lacka ur. Men det gjorde jag inte, klart jag inte gjorde. Tilläggas kan att mina hörlurar plötsligt inte ville fungera. Det var 45 hemska minuter.

Det var allt för mig.

Tack och godnatt.