Min blogg har blivit ett monster.

Öppet brev till samtliga medier i norden den 06-11-08.

Nej hörni, nu lägger jag av. Ni får bli arga, ledsna, lyckliga eller bara konfunderade. Det är upp till er. Jag skall förklara varför jag stänger den här bloggen.

Då jag startade upp den här bloggen efter min sejour på modeapornas planet devote.se kände jag otroligt stor kärlek och omhet inför det här projektet. Jag kände en stor lust att skriva i bloggen hela tiden. Så fort som jag fick en idé skrev jag ner den här. Men det var då. Det var vackra, fina, redan klassiska och framförallt underbara tider. Men som sagt. Det var då. Nu är nu.

Mina inlägg började få en väldigt aggressiv och arg ton. Jag skrev att folk i allmännhet kunde fara åt helvete och hackade på dom för småfel som bara språkfacsister som jag själv och alla svenskalärare ser. Till en början tyckte jag att det var kul att skriva skit om folk. Det var till och med riktigt kul. Direkt efter ett inlägg började jag fundera i stil med; ''Vem ska jag såga vid fotknölarna på bloggen nästa gång?''

Sedan ändrades allt.

Jag började känna mig deprimerad och fick ångestacker efter jag skrivit skit om någon. Men jag ville inte sluta. Det skulle kännas som en gigantisk förlust hade jag fått för mig. Så jag höll ut. Men nu känner jag att det inte fungerar längre. Min blogg har blivit ett monster som jag bara inte orkar ta hand om längre. Detta monster måste ha mat och vatten tre gånger om dagen, och ibland så måste man gå ut och gå med det så att det inte kissar och bajsar inomhus. Det blev helt enkelt för jobbigt att sköta det här monstret.

Mitt liv har sakta men säkert förändrats.

Jag har sedan en tid sällskapat med en kvinna som heter Magendara. Hon kommer ifrån Nigeria och hon är min guru. Jag väljer att skriva om henne här i bloggen för att jag vet att hon är kvinnan i mitt liv. Jag ser upp till henne. Jag lär från henne. Hon har fått mig att kunna älska istället för att hata.

Så därför vill jag inte skriva skit om folk i en sketen blogg längre. Jag vill fokusera min dyrbara och värdefulla tid på skolan, den ska alltid gå före alla fritidsintressen ty utbildningen är viktig, samt till att meditera med Magendara.

Därför släcker jag bloggen.

Vila i frid.